MODET Av ELISABETH FALK PÅ OLIKA SÄTT breddade axlar, midja som återtagit sin plats, kjolar som täckte knät och skjortblusklänningar i alla de variationer bjöd vårmodet 1959. Lagom rymliga rockar av alla slags längder och ofta dubbelknäppta långt ned, klänning med jacka i stället för dräkt — som förut — och stora kragar runt vida ringningar på både kappor och dräkter presenterades. Oftast korta eller någon gång riktigt långa jackor på dräkterna. Smala eller vida klänningar mest med kort ärm och med veckade eller rynkade kjolar med breda skärp var vanligast. GLESA YLLETYGER av etaminliknande struktur och tunna sidentyger övervägde, men flanell av klassisk typ dök upp igen. Rosa färger av olika nyanser som rosenrosa och korall, en hel del blekblått och lila och vitt, fast sällan alldeles rent, var vårens främsta färger och blommönstrade tyger förekom mycket. LÅNGA DRÄKTJACKOR och kraftigt blusande liv på både dräkter och kappor var den stora nyheten från Paris hösten 1959 och kjolarna blev längre även om de fortfarande kunde betecknas som korta. Vidden i rockarna ökades på bredden och här dök skorstenskragar av olika slag upp. Eljest omväxlade alla slags kragar från halskant till pelleriner. Axellinjen på både dräkter och kappor var kraftigt rundad och på rockarna sågs ibland en ärm som vidgade sig strutformigt nedåt. Många rockar höll 7/8-delslängd och längden på dräktjackorna varierade från höftbenskammen och ned till halva kjolen. Avskurna jackor med något vidd i skörtet och raka jackor med skärp en aning nedanför midjan var en nyhet. Smala kjolar övervägde men hade ibland nyp och rynkor vid midjan så att höften rundades. Som förut mest klänning med jacka till. De blusar som förekom gick i de allra flesta fall ovanpå kjolen. TUNIKLIKNANDE skärningar och lösa våder gav ett nytt drag åt höstens klänningar, som eljest var av samma enkla släta typ som föregående säsonger. De hade en mjukt ledig stil ibland med platt blusning på livet men oftast endast blusning i ryggen, ganska släta kjolar med rundning över höfterna och breda skärp, dragna eller i enkel knut. Även på klänningarna kunde de glida ned något under midjan. Läder var ett omtyckt material och färgen ibland starkt avvikande. DET RAKA gick fram även för eftermiddagen där jackor av olika längd också presenterades. Tuniklinjen, ibland förenad med haremsdrapering, sågs här för aftonbruk. Hellånga aftonklänningar hade starkt betonats och vackrast var modellerna med väldiga capekragar skurna i ett med liven. Det vida aftonmodet gav också prov på haremsdraperingar. Schalar och stora aftonrockar, ibland hellånga, bröt i färg mot klänningen liksom även satinskorna. Blommigt förekom för vintergala. STORA HATTAR bjöd hösten liksom våren. Av djup klockmodell och mot hösten bulliga och påtagligt inspirerade av störthjälmen. Små modeller som stupade mot näsan kom hösten också med. Omfångsrika pälsmössor och pälsgarneringar var alltjämt omtyckta. Mest användes rävskinn men också lo och opossum. MÖRK PLOMMON, blåbärs- och bläckblått var nya höstfärger, eljest övervägde brunt med dragning åt grått som bark och dovt grönt i de vissna lövens; nyanser. Inslag av starka färger, t. ex. intensivt violett, lysande rött, starkt turkos-blått, gulgrönt, smaragd, gulrosa, aprikos, senapsgult, bröt mot det mörka, och vitt var en omtyckt färg ofta sammanställd med svart. Flanellen gick vidare, mohären användes inåt i dubbelvävda tyger med tweedyta, och vävnader som såg virkade; och stickade ut i ytan förekom mycket. Explosiv nyhet var sniljetygema. 195