född på gården Håsta — från vilken han senare tog sitt namn — i Odensala socken i Stockholms län, alldeles på gränsen till det län, där han slutade sitt liv som dess landshövding. Han disputerade 1936 i Uppsala på en avhandling om regeringssättet i Schweiz och blev samma år docent i statskunskap. Under åren 1948—1957 var han professor i statskunskap vid Stockholms högskola och utnämndes sistnämnda år till landshövding. Han kom tidigt med i det politiska livet och kom 1941 till andra kammaren som representant för högerpartiet. Hän tillhörde sedan en lång rad kommittéer och utredningar. I sin minnesruna i Svenska Dagbladet över den bortgångne skrev professor Gunnar Heckscher bland annat: ”Som både person, vetenskapsman och politiker var Elis Håstad utomordentligt färgrik. På alla de områden där han var verksam — och det var sannerligen inte få — lämnar han ett stort tomrum efter sig. Intet mänskligt var honom främmande, varken inom hans vetenskap eller inom en rad angränsande områden. Han hade en ovanlig förmåga att ge en bred och klarläggande skildring av de ämnen han behandlade. Hans forskning sträckte sig mycket längre än hans vetenskapliga produktion och särskilt bör kanske framhållas, att han var en av de verkligt stora kännarna av 1800-talets och det begynnande 1900-talets svenska riksdags-historia. Som politiker var han en riksdagsman av den gamla sorten, icke så mycket partirepresentant som fastmera företrädare för en egen och särpräglad åskådning. Hans kontakter i riksdags- Elis Håstad arbetet sträckte sig långt över partilinjerna, och det hände inte sällan att han sympatiserade mera med synpunkter som framfördes av andra än med de yrkanden hans egna partivänner förde fram. I utrikespolitiska frågor präglades hans ståndpunkt av en nordism, som nästan närmade sig nordisk nationalism. Den vetenskapliga och den politiska bakgrunden tillsammans gjorde Elis Håstad till en lysande lärare.” Om Elis Håstads stora insats som akademisk lärare vittnade även rektorn för Stockholms högskola professor Håkan Nial, som framhöll att vad Elis Håstad som ovanligt skicklig, inspirerande och avhållen lärare gav åt sina lärjungar är en sådd som redan burit vackra skördar och skall så göra långt fram i tiden. Minnesord om den bortgångne och hans gärning återgavs i Svenska Dagbladet även av statsminister Tage Erlander, högerledaren Jarl Hjalmarson, ordföranden i Uppsala läns landsting A. E. Elmroth, Tierp, f. estniske presidenten August Rei och chefredaktör Allan Hernelius i egenskap av ordförande i Svenska Dagbladets guldmedaljnämnd. Ernst Ahlberg Förre ombudsmannen i Sveriges arbetsledareförbund, förre riksdagsmannen Ernst Ahlberg, Lidingö, avled den 16 februari vid 67 års ålder. Han var född i Gudhem, Skaraborgs län, och ägnade sig efter studentexamen i Lund först åt journalistik, innan han 1918 blev ombudsman i Jordbrukarnas riksförbunds södra distrikt. Är 1920 utsågs han till ombudsman i Sveriges allmänna verkmästarförbund, senare Sveriges arbetsledareförbund. Han deltog i förarbetena till Daco och blev 1937 ordförande i dess centralorganisation. Han var vidare 1922 en av stiftarna av Nordiska arbetsledarunionen, vars ordförande han var till 1957. Ernst Ahlberg tillhörde som representant för högern riksdagens första kammare 1952—1953 och andra kammaren 1954— 1958. 281