NORDEN DANMARK Av redaktör EJNAR NIELSEN Danmarks regering 1959: se SvD.s Årsbok för åren 1957 och 1958. Den största politiska händelsen i Danmark under 1959 var det förslag till reformering av statens ekonomiska politik som de två samarbetande borgerliga oppositionspartierna, konservativa partiet och jordbrukarpartiet Venstre, framlade i ett gemensamt uttalande som antogs av de två riksdagsgrupperna i oktober. I det gemensamma uttalandet underkändes helt den ekonomiska politik som de socialdemokratiska regeringarna fört under åren efter kriget och som i stora drag förts vidare av den sittande regeringen H. C. Hansen med ständigt ökande konfiskation skattevägen av medborgarnas inkomster. De två borgerliga partierna föreslog en sänkning av de direkta statsskatterna med cirka en tredjedel i förlitan på att skattebetalarna bättre än staten förstode att förvalta sina egna medel, en sänkning av förmögenhetsskatten för att främja sparandet, ett fullständigt upphävande av de statliga fastighetsskatterna för att åstadkomma en sänkning av jordbrukets produktionskostnader, sänkning av hyresnivån och av aktiebolagsskatten, ett prisindex beräknat utan hänsyn till skatterna och nedskärning av en rad statliga utgifter. Inalles rörde sig föreslagna skattesänkningar och utgiftsminskningar om 800 milj, kronor. Venstres ledare i folketinget f. d. statsminister Erik Eriksen. Bakgrunden till dessa förslag var bl. a. den kraftiga skatteskärpningen. Under de tio åren från 1950—1951 till 1959—1960 hade i Danmark de sammanlagda skatterna och avgäldema stigit från 4 305 milj. d. kr. till 9 730 milj., d. v. s. med 126 procent, medan nationalinkomsten stigit med 64 procent. Skatternas andel av nationalinkomsten var nästan 30 procent, och, hette det i en kommentar till det gemensamma uttalandet, härmed hade en socialisering skattevägen blivit en hotande möjlighet. I riksdagen, folketinget, blev det speciella debattämnet i oktober de borgerliga partiernas förslag, och av debatten framgick att regeringspartierna, socialdemokraterna, Radikala venstre och Retsforbundet, var obehagligt berörda av de nya signalerna. Den danska budgeten var ständigt överbalanserad. Överskottet för det budgetår som slutade 1 april 1960 beräknades bli cirka 1 240 milj. kr. och överskottet för budgetåret 1960— 1961 1 275 milj. För att möta statens utlånings-förpliktelser och kapitalutgifter skulle 1959—1960 940 milj. kr. tas i anspråk, och det reella överskottet skulle alltså bli 300 milj. kr. De två borgerliga partiernas förslag till nedskäring av statens utgifter skulle, om de genomfördes, tillåta en sänkning av den statliga inkomstskatten med 400 milj. kr. och ändå ge ett överskott på 30 milj. kr. sedan statens alla utlåningsförpliktelser och kapitalutgifter reglerats. Under debatten i folketinget sade Venstres ordförande Erik Eriksen, statsminister i de två borgerliga partiernas regering åren 1950—1953: 361