Men de rikare yttre resurserna och den ökade fritiden, det är inte allt. Om dessa ting bli till välsignelse eller till skada beror på huru de användas. * Även i vårt land ha vi tyvärr iakttagit bekymmersamma tecken på huru livsfientliga och nedbrytande krafter vilja utnyttja både materiella tillgångar och ledig tid till skada både för hem och samhälle och enskilda medmänniskor. Detta gäller ej minst det uppväxande släktet. Jag hör nu icke till dem som ständigt och utan åtskillnad klandra vår ungdom och som därför se med pessimism på vår framtid. Det vore orätt att icke glädjas åt både friskhet, duglighet och arbetslust, som man ofta finner hos de unga även i vår tid. Men tillräckligt många allvarliga och ofta invecklade problem möta oss här, problem som väcka oro och som vi måste söka bemästra med fast allvar och klokhet, men också med kärlek. Det heter: ”Människan lever icke allenast av bröd”. Det är ett ord som icke alltid beaktas. Man tycker nog ofta, att har man bara sin mer eller mindre rikliga utkomst, så är detta nog. Man liksom stannar vid detta. Men tänker man riktigt efter, så skall man ofta finna tomhet i stället för tillfredsställelse. Vi människor behöva inte bara något att leva a v, utan även något att leva för. Vi behöva ideal som gripa och lyfta oss upp ur den krassa vardaglighetens små materiella synpunkter, som höja oss upp ur den småsinnade själviskheten, denna själviskhet som bär frö inom sig till så mycket ont och som i längden gör livet så fattigt. Vi behöva ideal som samla till uppbyggande gärning för allmänt väl och hjälp och stöd åt vår nästa. Detta är människans ansvar. Men det är också människans adelsmärke att hon kan bära och bör bära ansvar. Vi förnedra oss, om vi draga oss undan vårt ansvar, och vi gå på samma gång miste om något av livets djupaste värden. * Man skall inte till äventyrs tro, att ansvaret för allmänt väl blott åvilar statens eller kommunens beslutande och verkställande organ. Alla ha vi vår del av ansvaret. Och detta gäller inte minst på det personliga planet, i fråga om den individuella samlevnaden människor emellan. Det må lagstiftas — och det bör lagstiftas — om åtgärder för medborgarnas trygghet och om hjälp åt dem som behöva bistånd. Men det kan aldrig lagstiftas om inbördes personlig omtanke, om vänlighet i umgänget. Här gäller i hög grad det gamla Frälsar- ordet: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder, det skolen I ock göra dem”. En annan sida av samma sak innefattas i satsen: hänsyn för andra. I smått som stort gäller att ingen får skaffa sig fördelar på sin nästas bekostnad. Det gäller överallt, i handel och vandel, i affärslivet och inte minst i trafiken. * Ju mera avstånden på vår jord krympa samman genom allt snabbare samfärdsmedel, desto mer vidgas begreppet vår nästa. Även människorna på andra sidan jorden, deras öden och deras svårigheter angå oss på ett nytt sätt. Vårt ansvar har vidgats. Våra möjligheter ha också ökats att bispringa i nöd stadda. Här en grundväsentlig skillnad mellan förr och nu. Omfattande hjälparbete har länge utförts av både svensk mission och av svenska hjälporganisationer. Det vittnar om huru ansvarskänslan varit och är levande hos många och huru hjälp-arbetet fortfarande är helhjärtat. Jag gläder mig vid tanken på denna välsignade verksamhet, som möjliggöres av mångas offervilja och personliga insatser. Likväl måste man säga, att den oerhörda nöd, i vilken en stor del av jordens befolkning i detta nu lever, ovillkorligen kräver ökade ansträngningar både av enskilda och av det allmänna. * Vi gå snart in i ett nytt år. Ej utan bekymmer se vi framåt. Orostecknen i världen äro tyvärr ganska många, och vad som sker därute kommer med visshet att ej lämna oss oberörda. Även här hemma är, såsom jag nyss antydde, framtiden icke utan sina allvarliga problem. Meningarna om huru de skola bemästras äro, och måste vara, delade. Åsikterna måste här, som på andra håll, bryta sig mot varandra. Men låt oss gripa oss an problemen med både allvar och en god portion optimism. Låt mig uttrycka den förhoppningen, att vår strävan var på sitt håll, vårt ärliga uppsåt att länka in vårt folks utveckling mot en ljus och i djupare mening lycklig framtid måtte få ske i en anda av ömsesidig hänsyn och av inbördes förtroende till den goda viljan att arbeta för allmänt väl. Julen talar till oss om ljuset, som lyser i en mörk värld. Må dess sken ledsaga oss på den väg som ligger framför oss. Den trygghet och frid, som äro julens gåva och innebörd, hägne våra hem och hela vårt land och vårt folk hemma och ute i världen. Jag tillönskar eder alla Guds rika välsignelse under det år som stundar. 5