Shahen i kretsen av kungafamiljen på Slottet: i bakre raden prinsessan Birgitta, prinsarna Bertil och Wilhelm och prinsessan Margaretha; i främre raden drottningen, shahen, konungen och prinsessan Sibylla. TRE STATSBESÖK Ej mindre än tre främmande statsöverhuvuden, två monarker och en statspresident, gjorde under år 1960 officiella besök i Sverige. De två förstnämnda var shahen av Iran Mo-hammed Reza Pahlevi, kung Bhumibol av Thailand, åtföljd av sin unga vackra drottning Sirikit, och den senare Österrikes förbundspresi-dent dr Adolf Schärf. Enligt de ursprungliga planerna skulle även shahen ha åtföljts av sin unga gemål kejsarinnan Farah Diba, men på grund av att hon väntade barn avrådde hennes livmedikus bestämt från den ansträngande resan, som omfattade en rad officiella besök även i andra europeiska länder. Den 31 oktober blev hon även den lyckliga modern till en iransk tronföljare, en tilldragelse som hälsades med stort jubel i hela landet. Det var förbundspresident Schärf som inledde de officiella besökens rad. Han kom med flyg till Bulltofta på kvällen drygt en timme försenad och fick därför i största hast inta den middag kung Gustaf Adolf gav för honom i landshövdingeresidenset med landshövding Gustaf Adolf Widell som ställföreträdande värd för att hinna med nattåget till Stockholm. Den första välkomsthälsningen från kungahuset och huvudstaden fick gästen av prins Bertil, som stigit på tåget i Södertälje, och på Centralens perrong mötte konungen, prins Wilhelm, regeringen, överbefälhavaren, stadsfullmäktiges presidium m. fl. Sedan presidenten på Centralplan inspekterat hederskompaniet ur krigsskolan tog konungen och hans gäst plats i den väntande fyrspända galavagnen för att i kortege åka till Slottet. Vid Gustaf Adolfs torg tillstötte två troppar ur Livgardesskvadronen som för- och eftertrupp. Efter lunch med kungafamiljen tog presidenten emot beskickningscheferna i Stockholm, som presenterades av Österrikes ambassadör Rudolf Krippl-Redlich. Nästa punkt på programmet var besök på Nordiska museet och Livrustkammaren, där konungen var sakkunnig 37