allra flesta områden är samarbetet mellan Sverige och Norge bättre än någonsin förr. Gemenskapen i ideal och kultur gör det möjligt och naturligt att de tillsammans med andra nordiska grannar intar en gemensam ståndpunkt i viktiga internationella frågor. De bidrag de kan lämna till lösning av internationella problem måste med nödvändighet bli begränsade, men erfarenheten visar att de kan komma att spela en mer betydande roll än storlek och fysiska resurser skulle låta ana. I kampen för att trygga friheten och säkra en fredlig politisk och ekonomisk utveckling kan exemplets makt komma att visa sig väl så viktig som den fysiska styrkan. Insikten härom pålägger oss ett stort ansvar i förhållandet de nordiska staterna emellan och i vårt deltagande i det större internationella arbetet. Som effektiva och ledande demokratier i intimt samförstånd måste våra länder tillsammans med de andra nordiska brödrafolken på ett aktivt och förpliktande sätt ta del i detta internationella arbete. I sitt svarstal erinrade kung Gustaf Adolf om att det var åtta år så gott som på dagen sedan han och drottningen gästade kung Haakon. Åtta år är förvisso en kort tid i ett folks liv. Icke desto mindre har dessa år för Norges folk varit betydelsefulla. En intensiv verksamhet för landets utveckling har medfört förbättrade villkor för folket. Investeringstakten i Norges näringsliv är den högsta i hela Västeuropa, i sanning ett högt betyg för det norska folkets vilja och förmåga att skapa för nuet och för framtiden. Länder i snabb utveckling måste ägna en allt större omsorg om de nya generationerna, om ungdomen och dess problem. De snabba förändringarna i levnadsvillkor och arbetsliv skapar just för ungdomen helt nya, förut ej kända svårigheter. Här är ett fält, där nordiskt samarbete med våra likartade förhållanden som utgångspunkt bör vara av stort värde. För åtta år sedan hade Norge och Sverige nyligen beslutat vandra skilda vägar i en viktig nationell fråga. Nu har helt nyss avgöranden träffats i en annan central fråga innebärande att vi tillsammans slagit följe med en grupp andra stater i fråga om ekonomiskt samarbete över gränserna. Förutsättningar finns — därom är jag övertygad — för fortsatt och ökad samverkan vid behandlingen av dessa viktiga frågor, där vi ju båda önskar undanröja hindren för ett möjligast fritt varuutbyte mellan en alltmera ökad krets av länder. Kung Gustaf Adolf uttalade till slut ett varmt tack till Norges konung och regering, till norska stortinget, Oslo kommun och Norges folk för den norska nationalgåvan till Sverige. På Norges mark reser sig nu murarna till ett norsk-svenskt centrum, högt uppe på Voksen-kollen. Vi svenskar uppskattar på det livligaste denna enastående gåva från ett broderfolk och är förvissade om att härigenom beredes framtida möjligheter till fördjupad kontakt mellan de bägge folken särskilt på den andliga odlingens område. Statsbesökets andra dag inleddes med besök i Kon-Tiki-museet, demonstrerat av major Knut Haugland, själv deltagare i expeditionen över Stilla havet. Här väckte särskilt ett litet dagboksblad gästernas intresse. Thor Heyerdahl hade på engelska skrivit att bladet tillkommit för att pröva hur man skriver med bläck från bläckfisk — pennan var en bambupinne. Skriften var fullt läslig. Än större intresse väckte Aku-Aku-museet, en berghåla från Påskön i rekonstruktion med massor av autentiska fynd av skulpturer m. m. Efter lunch på Slottet följde mottagning på svenska ambassaden för den svenska kolonien. Nestorn var här 94-årige f. d. lagerarbetaren Nils Pedersen, född i Värmland, men från tre års ålder bosatt i Norge. Dagen avslutades så Kungliga logen vid galaföreställningen på National-theatret: främst kung Gustaf Adolf, drottning Louise och kung Olav samt bakom dem prinsessan Astrid och kronprins Harald. 45