samförstånd om sin riksdagspolitik: ”Hur skulle det vara om de till en början sökte skissera upp ett gemensamt budgetalternativ?” Den vänsterorienterade liberala pressen mötte däremot högerns samförståndstrevanden med att ”mittensamverkan borde i stället fullföljas” (Blekinge Läns Tidning). Västerbottens-Kuriren manade folkpartiet och centerpartiet att utan högerpartiet ordna en samordningsdelegation för initiativ vid 1961 års riksdag. ”Mittpartierna” efter valet Folkpartiledaren hr Ohlin deklarerade vid sitt partis höstkonferens att han ville verka för ett begränsat borgerligt samarbete genom sam-manjämkade ställningstaganden på viktiga punkter i fråga om den ekonomiska politiken, skattepolitiken och författningsfrågorna. Partiets vice ordförande hr Svensson i Ljungskile anmälde dock avvikande mening. Hr Ohlin lät trots sin uttalade vilja till begränsat samarbete även sitt misshag med högerpartiet komma till uttryck. Handelstidningen (fp) noterade därför resignerat att ”endast en månad efter valet tycks vi vara på väg in i den olyckliga trätan mellan de borgerliga partierna”. ”Gör slut på grälet!” utropade SvD, men Aftonbladet (s) tyckte sig med tillfreds ställelse kunna konstatera att ”efter folkpartiets höstkonferens står det klarare än förut att ett brett och djupgående samarbete inom borgerligheten inte är aktuellt”. Dagens Nyheter (fp) menade dock att allt det negativa inte skulle tas så hårt — ”det representerar ingenting nytt”. Vid centerpartiets 50-årsjubileum i Falköping förklarade hr Hedlund att löntagarpensionen inom ATP skall ligga fredad för centerpartiet. Han tänkte däremot göra sänkt folkpensionsålder för vissa grupper till praktisk riksdagspolitik. Vidare sade han att statsutgifterna inte fick svälla, att partiet ville stödja skattepolitiska åtgärder för att främja sparandet och att omsättningsskatten — om den accepteras — måste konstrueras om. Höstriksdagen Vårt land blir alltmer ett landskap i Europa, framhöll hr Hjalmarson och manade till skapandet av ett Europamedvetande i Sverige, då han talade inför sin riksdagsgrupp när höstriksdagen samlades. Från alla håll fick han applåder för detta tal, men Europatänkandet fick sedan under hösten stå tillbaka för de inre problemen — undantagen var de enstämmiga deklarationerna i riksdagen om solidaritet med FN och Dag Hammarskjöld och om tack till de svenska frivilliga i FN-bataljonen. Höstens remissdebatt gick i samverkans tecken. Hr Hjalmarson anslog tonen genom att erbjuda samlingsregering och hr Hedlund instämde. Tanken avvisades dock av hr Erlander, som så ivrigt försvarade ”allenastyrandets idé” att kommunistledaren ansåg sig böra varna: ”Passa er, hr statsminister, så Ni inte får svindel av framgångarna!” Andra socialdemokrater inbjöd de yngre folkpartisterna till samarbete och sökte skjuta in en sprängkil mellan dessa och hr Ohlin — försök som stimulerades av de aggressiva angrepp, som den av Göteborgsliberalerna inte nominerade hr Königson (hans nedlagda röst gav ATP segern 1959) gjorde mot folkpartiledaren och partiets ”högerflygel” i sin svanesång. Statsminister Erlander ansåg sig kunna sammanfatta remissdebatten så här: ”Om hrr Ohlin och Hedlund vid bedömningen av stats-verkspropositionen kommer att pröva våra lösningar av avvägningsproblemet mellan den allmänna och den privata sektorn i samma anda som de i dag givit uttryck för finns det möjligheter till en samverkan om en framstegspolitik även utan organisatoriska band.” Samverkan igen Innan höstriksdagen var slut och innan riksdagsgrupperna påbörjat 1961 års motionsarbete tillställde SvD de borgerliga partiledarna två frågor, dels ”Anser ni att oppositionspartierna bör sammanslås till ett?” och dels ”Kan ni tänka er gemensamma partimotioner i väsentliga frågor eller har ni annat förslag till samfällt uppträdande?” Hr Hedlund meddelade att han inte ville svara ”i nuvarande läge” och hr Ohlin gav inte heller några svar utan hänvisade till anföranden han tänkte hålla under ”de närmaste månaderna”. Hr Hjalmarson svarade att de tre oppositionspartierna borde samverka — men inte sammanslås — och han sade ”ett bestämt och klart ja på frågan om jag kan tänka mig ge- 67