garna för marinen”. Detta något dunkla uttalande fick försvarsministern ta slutlig ställning till i statsverkspropositionen till 1961 års riksdag. I enlighet med försvarsministerns ovannämnda uttalande i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag att marinplanens sex jaktubåtar borde upptas i ett tidigt skede av planen, hemställde marinförvaltningen på försommaren om bemyndigande att lägga ut beställningar på dessa. Beställningen föreslogs bli utlagd med fyra ubåtar vid marinverkstäderna i Karlskrona och två vid Kockums mekaniska verkstad i Malmö. Det är egentligen frågan om en ombyggnad av de tidigare s. k. kustubåtarna (U 1-typen). Jaktubåtarna kommer att mer eller mindre ”plockas samman” av tekniskt användbara delar från dessa äldre ubåtar, som nu håller på att falla för åldersstrecket. Kostnaden skulle bli endast cirka 6—7 miljoner kronor per ombyggd ubåt mot cirka 35 miljoner för ubåtarna i den nya Drakenserien. Det begärda bemyndigandet beviljades av Kungl. Maj:t enligt marinförvaltningens förslag. Draken och Vargen, de första ubåtarna i en serie av modifierad Hajen-typ, sjösattes vid Kockums mekaniska verkstad den 1 april resp. 20 maj. Vargen var varvets trettioandra ubåt och åttiosjätte nybygge för marinens räkning. Draken-klassen beslöts med tre enheter vardera av riksdagen 1956 och 1957 och avsågs som ersättning för fyra Sjölejon-ubåtar och två kustubåtar, som skulle falla för åldersstrecket under slutet av 1950- och början av 1960-talet. De modifieringar som gjorts för att få fram den nya typen berör främst maskineri och skrovform. Drakenserien är föregångare till den attackubåtstyp, som marinen håller på att utveckla med hjälp av den svenska industrien och som man kalkylerat med i Marinplan 60. Den tredje ubåten i serien, Gripen, sjösattes vid örlogsvarvet i Karlskrona den 31 maj. Även om Kockums är landets främsta specialist på ubåtsbyggen och har rekord i antal så har dock även Karlskronavarvet en vacker tradition som ubåtsbyggare. Gripen var varvets sjuttonde ubåt. Den första sjösattes år 1915. Den 1 april utrangerades minsveparen Ar-holma, som den första av sin klass. Arholma och systerfartyget Landsort sjösattes båda år 1937. I samband med andra världskrigets utbrott, då det gällde att snabbt förstärka flottan, byggdes tolv minsvepare av samma typ på sex olika varv och färdigställdes under åren 1940— 41. De fick alla namn efter Sveriges större kustfyrar och klassen kallades minsvepare typ större. De typer av minsvepare som byggts och byggs för närvarande är kustmarinsvepare samt några minsvepare av fiskefartygstyp. Båda klasserna är mindre än Arholmaklassen. Det moderna minkrigets magnetminor gör det nödvändigt att bygga minsvepare i ett omagnetiskt och elektriskt isolerande material. Kustminsveparna byggs därför helt i trä genom en sinnrik metod med limmade lameller. Den 15 september sjösattes M 61 Styrsö vid örlogsvarvet i Karlskrona som den femte av denna träbyggda serie. Under året färdigställdes tre minsvepare av fiskefartygstyp, Blackan, Dämman och Galten, "Spiggen” jagas av helikopter och den s. k. ”dippingen”. 83