FRIKYRKOKRÖNIKA Av redaktör JOSEF LUNDAAHL Några större händelser kan inte noteras från Frikyrkliga samarbetskommitténs arbete 1960. Antalet till kommittén anslutna trossamfund har varit oförändrat, d. v. s. Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Metodistkyrkan, Svenska alliansmissionen, Svenska baptistsamfundet, Svenska frälsningsarmén, Svenska missionsförbundet och Örebro missionsförening. På ordförandeposten inträffade den förändringen att missionssekreterare John Magnusson, Örebro, som uppnått pensionsåldern, avlöstes av den från ekumeniska sammanhang välkände fil. lic. Ansgar Eeg-Olofsson, Bromma. Lektor Olofsson är bl. a. vice ordförande i Svenska missionsförbundets styrelse; han är dessutom mycket aktiv i Förbundet för kristet samhällsliv där han f. ö. är ordförande. önskemålet om tystnadsrätt för frikyrkopastorer har under 1960 utmynnat i proposition i riksdagen, som också fattat beslut i samma riktning. Riksdagsbeslutet innebär ändring av rättegångsbalkens femte paragraf, kapitel fem. Därmed har från 1 januari 1961 frikyrkopastor samma tystnadsrätt som präst i Svenska kyrkan, d. v. s. rätten att vägra att avge vittnesmål inför domstol. För att utröna omfattningen av frikyrkosamfundens arbete utsändes hösten 1960 ett frågeformulär till 5 500 församlingar. Avsikten var att komplettera den statliga utredningen av relationerna mellan stat och kyrka. Utredningskommittén tillsattes 1958. Pastor Bo Swedberg i Frikyrkliga samarbetskommittén kallades att som sakkunnig biträda i utredningsarbetet. Frikyrkopastorns fortbildning sker i åtskilliga fall genom Frikyrkliga pastoralinstitutets försorg. Sålunda var det ett 40-tal pastorer från olika samfund som begagnade sig av den möjligheten 1960. Institutets föreståndare är rektorn, teol. dr Harald Lindström, Borås. Elev vid Pastoralinstitutet skall först ha genomgått fullständig kurs på någon av samfundens teologiska skolor. Teologdagarna i Örebro kring årsskiftet 1959—60, då ämnet ”Församlingen och familjen” stod i förgrunden, var belysande för de motsättningar som — trots allt — finns inom den svenska frikyrkligheten. I försöket att fixera barnens religiösa status kom man in på bl. a. den baptistiska dopsynen. I konferensen deltog 55 personer från sex olika samfund. Två händelser kan noteras från Frikyrkliga studieförbundets arbete 1960. I och med att filmen ”Hökens märke” inköptes — den förvärvades i Amerika — har studieförbundet prövat en helt ny giv på filmfronten. Man har gått in för att utnyttja bredfilmen och ”Hökens märke” har gått på svenska biografer. Den andra händelsen gäller studiearbetet, som dominerats av de två aktionerna ”Riksleden” och ”Bibelcirkeln”. Båda har syftat till att ordentligt förankra studiearbetet i de frikyrkliga ungdomsorganisationerna och församlingarna. Ett pedagogiskt väl genomtänkt material har utarbetats och stora summor offrats på reklamen. En av de stora händelserna i Svenska missionsförbundet 1960 var omvandlingen av den 80-åriga Kongomissionen till en självständig kyrka, ägd och ledd av kongoleserna själva. Egentligen är det fråga om två kyrkor: en i f. d. Belgiska Kongo och en i f. d. Franska Kongo. Församlingsmedlemmarnas antal uppgår till 75 000. Efter detta kommer missionärerna att stå till de båda kyrkornas förfogande på ett annat sätt än tidigare, men deras insats är i högsta grad önskad. Oförminskat ekonomiskt stöd skall ges också i fortsättningen. En särskild Kongoinsamling hösten 1960 inbringade 575 000 kronor. Personförändringar i Missionsförbundets led- Ny ordförande i Frikyrkliga samarbetskommittén blev lektor Ansgar Eeg-Olofsson. 91