nya lagstiftningen innebär i vissa avseenden en förstärkning av upphovsmannens rätt; skyddstiden har för samtliga litterära och konstnärliga verk fastställts till 50 år. I fråga om alster av konsthantverk och konstindustri behålles dock tills vidare skyddstiden — 10 år — oförändrad. Å andra sidan innebär lagstiftningen nya inskränkningar i upphovsrätten till förmån för vissa kulturella eller eljest samhälleliga ändamål; den upptar jämväl regler om skydd för musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer och i samband därmed också för grammofonindustrien och radion. Beträffande rätten till fotografier gäller särskilda bestämmelser. Skyddstiden har här utökats från i regel 15 år från året för utgivningen till 25 år från framställningsåret; för fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde är skyddstiden 50 år. Uranlag. Bestämmelserna i den s. k. stenkolslagen om uranfyndigheter har ersatts av en ny lagstiftning i ämnet; även denna bygger på ett konces-sionssystem. Eftersökande av uran (prospekte-ring), som inte inkräktar på jordägarens rätt, har lämnats utanför regleringen. I övrigt skiljer den nya lagen mellan undersökning och bearbetning av fyndighet. Undersökningsarbete skall i största utsträckning få utföras utan särskilt tillstånd. För bearbetning av fyndighet skall alltid fordras tillstånd av K. M:t (koncession). Kon- cessionsområdets maximistorlek har minskats från 1 600 till 100 hektar. Varumärken. Såsom ett led i den pågående genomgripande revisionen av immaterialrätten antogs en ny varumärkeslagstiftning. Denna grundas på en avvägning mellan näringsidkarnas intresse och behov av ensamrätt till sina varukännetecken och samhällets intresse av konkurrensens lämpliga utformning. Å ena sidan har sålunda skyddet för varukännetecken förstärkts i olika avseenden — även inarbetade kännetecken skyddas — medan å andra sidan ökat skydd beretts mot att varumärken användes på ett sätt, som kan vålla förväxling eller som är ägnat att vilseleda. S. k. förenings- eller kollektivmärken behandlas i en särskild kollektivmärkeslag. örlogsvarven. En omorganisation av örlogsvarven skall genomföras fr. o. m. 1 juli 1961. Marinverkstäderna vid Karlskrona örlogsvarv skall härvid ombildas till aktiebolag. Ett investeringsprogram för bolaget inom en kostnadsram av 27 milj. kr. har fastställts; härav har 23 milj, anvisats för aktieteckning. Bolaget skall härjämte få disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 8 milj. kr. Organisationen av Stockholms och Göteborgs örlogsvarv skall anpassas efter de riktlinjer som framlagts av 1953 års örlogsvarvsutredning. VAPENSMUGGLING I början av september avslöjade Sundbybergs-polisen en planerad smugglingsoperation i vapen till Afrika. Efter rikslarm till polis- och tullmyndigheter upptäcktes i Trelleborg att fyra lådor som uppgavs innehålla en värmeanläggning till f. d. motortorpedbåten T 23 i själva verket innehöll ett 50-tal vapen, däribland ett par kulsprutor. Båten som ägdes av 31-årige direktören Lars Jonas Ångström, Stockholm, avgick emellertid från Trelleborg utan att man kunde hindra den. Upprullningen av vapenaffären fortsatte med ökad intensitet, då det snart klarlades att vapnen härrörde från ett inbrott i ett vapenförråd på Järvafältet endast några dygn tidigare. Ytterligare en direktör Ångström tillhörig utrangerad motortorpedbåt som låg vid Lindarängen undersöktes av polisen. Där fann man tjuvgods ombord. I direktör Ångströms frånvaro beslöt landsfogde John Lundwall, förundersökningsledaren, anhålla direktör Ångström samt 24-årige försäljaren Nils Bertil Clifford Höglund. Även andra personer misstänktes vara inblandade. Sedermera blev de också häktade i sin frånvaro, medan jakten på den försvunna T 23 med männen ombord fortsatte. Den dök emellertid upp i den engelska hamnen Falmouth, dit en svensk kriminalman skickades för preliminära förhör med svenskarna. Frågan uppstod om att begära männen utlämnade, vilket dock de engelska myndigheterna inte kunde gå med på, lika litet som att hålla svenskarna i England mot deras vilja. Höglund gjorde vid förhören erkännanden med vissa reservationer. Han erbjöd sig dock att fri villigt återvända till Sverige, vilket också skedde, medan torpedbåten lämnade den engelska hamnen med kurs på Kanarieöarna. Utredningen fortsatte i Stockholm, och efter någon vecka fick åklagaren besked att T 23 anlänt till Marocko, där direktör Ångström och två besättningsmän arresterades av polisen. Sedan Höglund lagt alla korten på bordet, beslöt landsfogde Lundwall också fullfölja sin utläm-ningsaktion mot T 23-männen. Efter diverse förhandlingar kom Ångström, som insjuknat i Marocko, hem med flyg. Då hade Höglund och två andra i affären inblandade fått sina straff, som för Höglunds del löd på straffarbete i ett år och sex månader. Medhjälparna fick ett år och två månaders straffarbete. Även övriga svenskar från T 23 fördes hem från Marocko, där förhållandena i fängelset tagit hårt på deras hälsa. Slutet blev att ytterligare tre personer åtalades före årets utgång. En av de åtalade, en köpman, berättade att han skött förhandlingarna angående vapnen dels med tunisiska legationen i Stockholm, dels direkt med ledningen för FLN, den algeriska rebellrörelsen i Tunis. Hela vapentransaktionen skulle gå under täcknamnet ”Dr Henry”, under vilken pseudonym en utsänd förhandlare från FLN också uppträdde vid ett besök i Stockholm. Mot huvudpersonerna förelåg sammanlagt sju åtalspunkter, bl. a. gällande grovt häleri i ett par fall, medhjälp till grov stöld och anstiftan till grov stöld. Sistnämnda åtal gällde inbrottet i militärförrådet, då vapnen stals. Målet slutfördes först på nyåret. 102