SAS-CARAVELLE TOTALHAVERERADE VID ANKARA En skrothög var allt som var kvar av ”Orm Viking” efter katastrofen. Den tomma kängan i förgrunden vittnar om passagerarnas olycksöde. Det svenska passagerarplanet ”Orm Viking” av typen Caravelle störtade den 19 januari strax före landningen på Ankaras flygplats i Turkiet, varvid samtliga 42 ombordvarande, varav sex svenskar, omkom. Planet, som tagits i bruk 1959 av SAS, hade startat från Köpenhamn och sista gången mellanlandat i Istanbul, där ny besättning steg ombord. Olyckan inträffade vid inflygning mot Essenbogafältet, där trafikledarna såg planet störta och slog larm till militär och civil räddningspersonal. Bönder i trakten av nedslags-platsen berättar att de hörde en dov knall. Jetplanet gjorde en brant sväng och antändes omedelbart vid anslaget mot marken. Planet blev en enda skrothög och de ombordvarande ljöt en ögonblicklig död. De svenska offren var flygstyrmannen Alf Henriksson, 42 år, Kungsängen, som hörde till besättningen, samt passagerarna ingenjör Rune Lemner, 42 år, Solna, ingenjör Gunnar Unne-berg, 52 år, Karlstad, montageinspektören Erik Melin, 51 år, Kristinehamn, civilingenjör Lars-Gunnar Sandh, 36 år, Solberga, och ingenjör Per Ekberg, 36 år, Stockholm. Den sistnämnde var på väg till Kairo för att hämta sin avlidne faders, generalkonsul Ekbergs, stoft. De övriga var för sina resp, företags räkning på väg till Assuandammen och andra platser. Utom den svenske flygstyrmannen utgjordes besättningen av två norrmän och fyra danskar. Den norske kaptenen Arne Retvedt var mycket van vid ruten men Essenbogaflygfältet har dåligt rykte bland flygarna som en svår plats att landa på och starta från. SAS sände omedelbart ned en haverikommission, som i samarbete med turkiska myndigheter skulle utröna katastrofens orsak. Planets rester skickades sedan hem till Skandinavien för fingranskning, och när rapporten här var klar gick den åter till Turkiet, men ännu vid årets slut hade man där ej frigett den för publicering. NARKOTIKABROTTSLIGHETEN Utvecklingen i fråga om narkotikabrottsligheten inom landet var allvarlig under 1960, och i Stockholm kunde man konstatera att antalet häktade för brott i samband med narkotika i runt tal fyrdubblats. Narkotikaåklagaren, stads-fiskal Sten Warholm, ledde under årets sista månader en stor upprensning i Stockholm. Enbart under denna tid häktades ett 30-tal personer. Om den stora ökningen av antalet avslöjade narkotikabrott beror på att polisens resurser på detta område förstärkts eller på att brotten faktiskt blivit flera låter sig inte med säkerhet bedömas. Förmodligen har båda dessa faktorer inverkat. Tittar man på de olika brottens art kan det snart konstateras att mycket få personer gjort sig skyldiga till enbart överträdelse av bestämmelserna för narkotikahandeln. I allmänhet rör det sig om kombinationer med grovt ocker, grova bedrägerier, förfalskningar, grova osanna intyganden, inbrott och kopplerier för att nämna de vanligaste brotts-rubrikerna. I mycket stor utsträckning har dessa brott begåtts i syfte att komma över den begärliga varan, ibland av narkomaner men ibland av personer som själva inte använder giftet men som upptäckt att det finns pengar att förtjäna. 136