kelius och Verkstadsföreningens vid Storgatan av Anders Tengbom, medan grannen till det sistnämnda, Industriförbundets byggnad av Gustaf Lettström, stod färdig till det yttre i likhet med ABF:s hus vid Sveavägen av Helge Zimdal. Även i andra städer pågår en liknande förnyelse av centrumbebyggelsen. Mest omfattande är denna i Örebro, där redan 1958 det första saneringskvarteret stod färdigt med en blandad bostads-, affärs- och kontorsbebyggelse, utformad av Gustav Kaunitz, och planerna för ett nytt, höghusdominerat, kvarter utarbetats av Stockholmsarkitekterna Erik och Tore Ahlsén. I Västerås fullbordades i anslutning till Aseas äldre kontorsbyggnader ett nytt stort komplex, det s. k. Melkerskontoret, modernt utformat som ett montagebygge med variabel planlösning av Yngve Ahlbom. Samtidigt med denna omdaning av den gamla innerstadsbebyggelsen, av allt att döma ännu blott i sin begynnelse, har emellertid utbyggnaden av nya förortsområden alltjämt fortsatt i en oförminskad takt. Men även här har en ny tendens framträtt till att ge de lokala centrumbildningarna en mera framträdande plats både i planeringen och i utbyggnadstempot. I Stockholms södra förorter har sålunda under höstens lopp nya stadsdelscentra invigts i Hagsätra, Högdalen och Farsta. Av dessa väckte Farsta, ett storcentrum för de södra stadsdelarna av samma art som Vällingby för de västra och gestaltat av samma arkitekter som detta, Sven Backström och Leif Reinius, en livlig diskussion och en delvis mycket stark kritik på grund av de nya arkitektoniska tendenser, som kommit till uttryck i varuhusets dekorativt utbildade skärmfasader. Ett markant inslag i de nya stadsdelarna, mindre genom sin skala än genom sin fria arkitektoniska utformning, bildar de kyrkor, som tillkommit i samband med en ny församlingsindelning. Jämte de redan i föregående årsöver-sikt omnämnda kyrkorna i Vällingby av Peter Celsing och för Vantörs församling i Högdalen av Berndt Alfreds och Gunnar Larsén har under året nya kyrkor invigts för Skarpnäcks församling i Björkhagen och för Farsta i Hökarängen, den förra gestaltad av Sigurd Lewerentz, den senare av Hans Borgström och Bengt Lindroos. Växjö domkyrka återinvigdes efter genomgripande restaurering av Kurt von Schma-lensee, som särskilt i tornpartiet inneburit en återgång till ett äldre skede. Stora trafikbyggen har påbörjats och ännu större planeras, framkallade framför allt av bilismens explosionsartade utveckling under efterkrigsåren. I anslutning till den inom väg-och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetade vägpla-nen för Sverige framlades en långsiktig trafik-ledsplan för Stockholm, som antogs av stadsfullmäktige strax före midsommar. Den hade dock dessförinnan uppväckt en livlig diskussion i pressen och på opinionsmöten, som framför allt kom att röra sig om den planerade Österleden över Djurgården, men också i fråga om dess mera centrala delar framkallat motförslag, främst av arkitekt Nils Grafström och förre stadsplanedirektören Albert Lilienberg. Också i Göteborg aktualiserades stora trafikprojekt, främst åsyftande nya förbindelser, på bro och i tunnel, över Göta älv. I Jönköping framlades förslag till ny sträckning av järnvägen, delvis i tunnel, söder om staden, varigenom Vätter-stranden skulle frigöras för ny bebyggelse i centrum. Folksams höghus vid Skanstull av arkitekterna Nils Einar Eriksson och Yngve Tegnér. 161