MODET Av ELISABETH FALK T rmlösa helskurna klänningar en aning blu-sande över ett skärp i enkel knut var vårens modenyheter i Paris, där tonvikt lagts på smala modeller med ledigt fall. Olika veckarragemang kunde ge den helskurna modellen en viss vidd nedåt. En svagt svängd buteljformad linje, kallad amforan, oftast i modeller med tunik, hörde också till det nya, liksom smala klockkjolar i våder. Till klänningarna bars i många fall bo-leroliknande jackor med en längre jacka, cape eller rock som överplagg. Både korta och längre jackor av rak typ fanns, liksom fram svagt svängda med kupig eller rak rygg. Längre jackor med skärp nedanför midjan och ibland avskärning över höften och blusning sågs också. De stora kragarna hade försvunnit från både dräktjackor och kappor men ringningarna var nästan vidare än förut. Den kraftiga axelrund-ningen hade minskat något liksom rockarnas vidd. Endiveformen var omtyckt. Rockarna hade mest lågt isatt, rymlig nedåt en aning vidare ärm i kimono- eller halvkimonoskärning eller som nyhet nedåt avsmalnande ärm med djupt ärmhål — närmast pingvinärm. Dubbelknäppningar, stora knappar och breda stickningar var detaljer. Eljest fanns inga onödiga utsmyckningar. Rockarnas längd var mestadels något kortare än klänningens och den fulla längden kort, men längre än våren förut. En och annan svagt svängd modell gav variation åt det raka. Hattarna var rundade som störthjälmar, burklika eller hade höga kullar och klockbrätten. Milda rosa och gula toner dominerade färgskalan liksom vitt och shantung och dess variationer i andra textilfibrer var vårens tyg. Ylletygerna visade en tendens att gå över åt det torra hållet. Rutmönster av nya typer i både väv och tryck gav välkommen variation till blommönstren. Omlottlagda modeller knäppta mot vänster sida var höstens modenyhet i Paris, där den lediga klädstilen av rak typ och med en viss blusning stod sig, liksom de helskurna ärmlösa modellerna. Utanpåliv och överblusar användes alltmer och inslaget av vådskurna kjolar ökades. Dropplinjen var en exklusiv nyhet, byxkjolar likaså — mer användbart var modet med pälsgarneringar på alla slags plagg. Några rockar med vid rygg tagen på snedden i stil med de tidigare swaggerrockarna bröt mot endivelinjer och raka linjer och det fanns även prov på hellånga caper, eljest rådde de något kortade längderna. Halsringningarna hade minskat på rockar och dräkter där halskanter, skorstenskragar och halsdukskragar övervägde. De få stora kragarna var mest av päls. Ärmlängden ökade med några centimeter, strutformen försvann. Vårens detaljer stod sig, men blanka kulknappar var nytt. Höstens dräkter skilde sig inte mycket från vårens och i övrigt gällde vad som här sagts om rockarna. Jackor med slitsar i sidorna förekom och blusarna var mest ärmlösa. Aftonklänningarna för både höst och vår varierade mellan smala och halvvida modeller. I senare fallet kunde kjolen smalna av något nedåt och ha vidd över höfterna. Helskurna modeller i strutform med kjolen kortare fram och stupande bakåt i spets presenterades liksom modeller med draperingar och lösa våder. Schalar. ibland med pälskant, och praktfulla aftonkappor visades. Höstens färgskala var dov och dämpad med vinrött, oxblod och svart tulpan i täten. Eljest mest gröngrått och grönbrunt. Senapsfärger var ytterst aktuella, men inslag av både bleka och lysande färger förekom. Vinterrock med pälshalsduk från Balenciaga. 187