månader och handelsbalansen åter igen började vålla bekymmer. Även i Frankrike och Belgien förekom tecken på avtagande expansion mot slutet av året, medan de expansiva tendenserna alltjämt hade övertaget i Västtyskland, Nederländerna och Italien. Den ekonomiska aktiviteten var hög även i Finland, som vid utgången av 1960 kunde peka på en 22-procentig produktionsökning under de två senaste åren. Det internationella varuutbytet beräknas ha stigit med 8 volymprocent mellan 1958 och 1959. I värde stannade ökningen vid 7 procent, vilket återspeglar en viss nedgång i råvarupriserna under 1959. Också under 1960 undergick världshandeln en betydande ökning som t. o. m. torde ha varit större än under föregående år. Utmärkande var vidare att medan ökningen av världsexporten under 1959 huvudsakligen hänförde sig till Västeuropa, satte den amerikanska exportexpansionen sin prägel på utvecklingen under 1960. Förenta staternas export, exkl. mili-tärhjälp, anges sålunda preliminärt ha legat 20 proc, högre under 1960 än under 1959. En stor del av ökningen gick till de västeuropeiska länderna som i större utsträckning vände sig till USA för köp av bomull, stål, jetflygplan samt maskiner för den fortgående investeringsboo-men. Handeln mellan gemensamma marknadens länder företedde återigen en betydande stegring. Ikraftträdandet av Efta-överenskom-melsen under året ledde vidare till ett ökat varuutbyte mellan Efta-länderna främst som följd av en ökning av Storbritanniens import från de andra medlemsländerna. Japans export synes liksom föregående år ha stigit med omkring 20 procent, och i oktober tillkännagav den japanska regeringen, att man räknade med att kunna fördubbla landets nationalinkomst fram till 1970 (en fördubbling hade dessförinnan ägt rum sedan 1953). Trots den gynnsamma utvecklingen av den amerikanska exporten fortsatte guld- och valutautflödet från Förenta staterna. Liksom föregående år hamnade huvuddelen av utflödet i de västeuropeiska länderna. I öststaterna fortsatte produktionstillväxten med redovisade ökningar av den industriella produktionen om 8—13 procent medan utvecklingen inom jordbruket över lag var svagare. Peking-regeringen tillkännagav strax före årsskiftet att en mycket svår missväxt drabbat Kina — närmare hälften av landets bördigaste jordbruksjord uppgavs ha ödelagts — och att man också blivit tvungen att kraftigt skära ned industriens produktionsplaner. Utvecklingsländernas exportinkomster synes ha stagnerat under årets lopp på grund av fallande råvarupriser. Då dessa länder i allmänhet upprätthöll sin import på oförändrad nivå, innebar detta att deras bytesbalans började försämras. Totalt sett torde emellertid de underutvecklade ländernas andel i världshandeln inte ha ändrats så mycket eftersom man dels torde ha fått större bidrag från industriländerna, dels tärde på valutareserverna. Flera av de underutvecklade länderna presenterade nya utvecklingsplaner, bland dem Indien, som framlade ett utkast till en tredje femårsplan för åren 1960/61 —1965/66 med en 40—50 procents högre utgiftsram än närmast föregående plan. Prisutvecklingen var påtagligt lugn över så gott som hela världen. Det försvagade läget för råvarupriserna återspeglades emellertid i bl. a. Reuters engelska råvaruindex som sjönk från högst 438 i januari till 406 i slutet av året. Handelspolitiska splittringen i Västeuropa består Den 1 januari 1959 hade medlemmarna i Sexstatsunionen sänkt sina tullar med 10 procent och tagit ett första steg mot avveckling av kvarvarande kvantitativa importrestriktioner. En ny 10-procentig tullsänkning ägde rum den 1 juli 1960 och vid årsskiftet 1960/61 var turen kommen för ytterligare en tullsänkning om 10 procent. Medan den första tullsänkningen hade gjorts giltig även gentemot andra länder skedde detta inte vid de båda senare tillfällena. Också på många andra sätt än genom avveckling av handelsbarriärerna tog De sex itu med att förverkliga de mål de uppställt i Rom-fördragen. Sexstatsunionens olika organ, bland dem Europeiska investeringsbanken och Europeiska socialfonden, var sålunda alla i full verksamhet un der 1960. Upprepade förhandlingar fördes vidare om etablerande av en gemensam jordbrukspolitik. Parallellt med de åtgärder som vidtogs av regeringarna och unionens egna organ bidrog näringslivet i de sex länderna verksamt till att förverkliga den gemensamma marknaden. Bland annat har etableringar i andra sexstatsländer och avtal mellan företag om samarbete i fråga om försäljning, forskning, patenträttigheter m. m. blivit mycket vanliga. Konventionen om den europeiska frihandels-sammanslutningen (Efta) trädde formellt i kraft den 3 maj 1960 efter parlamentsbehandling i resp, länder. Redan den 1 juli vidtogs de första åtgärderna genom att medlemsländerna sänkte 207