Översiktsbild från Täby Galopp tagen invigningsdagen den 28 augusti med deltagarna i Premiärlöpningen. HÄSTSPORT Av redaktör GUNNAR RAHM Den spelande allmänhetens förtroende för hästsporten, gällande såväl galopp som trav, utsattes under det gångna året för hårda påfrestningar på grund av inträffade händelser, som blev föremål för noggranna utredningar. På galoppfronten konstaterades två fall av doping, ett på Jägersro och ett på Täby. Det sistnämnda fallet var särskilt beklagligt och gav stort genljud i pressen genom att den dopade hästen Antarctic Princess II störtade och dog strax efter det hon som vinnare passerat mållinjen. De i båda fallen verkställda polisutredningarna gav ej något positivt resultat, så att de skyldiga kunde påträffas. I enlighet med Galoppförbundets reglemente ådömdes därför respektive tränare som ensamma ansvariga avstängning under långvarig tid från all befattning med sporten, trots att det stod klart att de ej haft med dopingen att göra. Att helt gardera sig för att illvilliga personer i profitintresse utför doping är så gott som omöjligt men för att i görligaste mån förhindra sådana försök utfärdade förbundet rigorösa föreskrifter om tillträde till stallområden och dessutom beordrades tävlingsarrangörerna att väsentligt utöka antalet dopingprov varje löp-ningsdag. Även travsporten hade sina skönhetsfläckar som svårt misskrediterade sporten i allmänhetens ögon och blev föremål för vidlyftiga ut redningar från såväl polismyndigheter som Centralförbundets sida. Sålunda blev under året ett femtontal hästar av nordsvensk ras avstängda från vidare tävlande och i samtliga dessa fall rörde det sig om falska språngsedlar och utbytta hästar. I Värmland dömdes två bröder till avstängning från sporten för all framtid och samtliga deras hästar, bland dem vår i särklass bästa nordsvenska häst Runsy, diskvalificerades från vidare tävlande. I Dalsland avstängdes 6 hästar — den s. k. Lasse Viadal-affären och dess utlöpare — och här var det i de flesta fall fråga om norska hästar som fördes över gränsen och sedan tävlade i andra hästars namn. För att stävja alla oegentligheter från nordsvenska uppfödare och hästägare bestämde Centralförbundet att från den 1 januari 1961 sänka registreringsåldern för nordsvenska hästar till utgången av det år hästen fyllde 2 år. Tidigare fanns den bestämmelsen att en nordsvensk häst kunde registreras så länge den var startberättigad. På Äbybanan avslöjades slutligen en mut-historia. En vid banan anställd tränare erkände att han mottagit pengar av en spelare för att en viss häst ej skulle vinna en bestämd löpning. Tränaren mottog pengarna men körde in hästen till seger varför totalisatorresultatet ej ändrades. Dom i detta mål avkunnades ej under året. 265