De första olympiska bridgemästarna. Fr. v. René Baxherich, Pierre Ghestem, baron Robert de Nexon, världsbridgeförbundets president Gérard Bourchtoff, Pierre Jais, Claude Delmouly och Roger Trézel. BRIDGEKRONIKA Av ERIC JANNERSTEN Världsmästerskapet T ven för bridgens vidkommande blev 1960 z\ ett olympiaår. Det för några år sedan bildade världsbridgeförbundet hade uppdragit åt Italien att svara för värdskapet i bridgens olympiad liksom i den riktiga olympiaden. Från början hade man tänkt sig Rom som valplats men det blev i stället Turin, där 25 nationer gjorde upp om det olympiska guldet i en två veckor lång turnering, 23 april—5 maj. Sverige hade framgång före turneringens början. För varje påbörjat 25-tusental medlemmar i det nationella förbundet fick ett lag sändas. Härigenom fick USA ställa upp med fyra lag och Sverige med två. Alla övriga nationer fick nöja sig med ett lag i huvudtävlingen, den s. k. öppna klassen. I den särskilda damtävlingen fick varje nation ställa upp med ett lag. 14 nationer utnyttjade den möjligheten, däribland dock inte Sverige. Beslutet att utebli blev högst impopulärt, inte bara på den svenska bridgens spinnsida, men det motiverades med att insatsen vid senaste EM-tävlingen, då det svenska damlaget beläde en föga smickran de jumboplats, inte tydde på att ett svenskt damlag hade något i Turin att göra. Det var väntat att de tre stora europeiska bridgenationerna, Italien, England och Frankrike, skulle bli inblandade i titelstriden tillsammans med USA. Italienarna var i kraft av sina tre raka VM och fyra lika raka EM de största favoriterna, men det var egentligen det enda tips som inte slog in vid denna olympiad. De 29 lagen i öppna klassen indelades i tre grupper. Det svenska förstalaget, som bestod av Andersson—Sundberg, Skellefteå, Christens-son—Zackrisson, Stockholm, och Ågren— Åström, Umeå, kom i samma grupp som Belgien, Chile, Danmark, Frankrike, Holland, Indien, Libanon och de båda USA-lagen Goren och Fishbein. Det andra svenska laget, som bestod av Kamras—Hansson—Hjertonsson—Larsson, Göteborg, och Hallén—Hegethorn, Lund, fick som gruppkamrater Australien, Irland, Italien, Spanien, Sydafrika, Tyskland, USA-Jacoby och Venezuela. Den tredje gruppen omfattade Brasilien, Egypten, England, Filip 269