Sven Bergvall Archibald Douglas Karl Eriksson Archibald Douglas Förre chefen för armén generallöjtnanten greve Archibald Douglas, Stjärnorp i Östergötland, omkom vid en bilolycka den 5 juli vid Grensholm. Han färdades ensam i sin bil. En efterföljande bilist såg bilen framför plötsligt snedda över vägen och med våldsam kraft köra mot ett träd. Döden torde ha kommit omedelbart. Han fördes till Finspångs lasarett, men där kunde man endast konstatera att livet flytt. Archibald Douglas var född på Stjärnorp och började sin militära bana som kavalleriofficer vid Livregementets dragoner. Han blev 1930 överste och chef för Norrlands dragonregemente och 1935 sekundchef för Livregementet till häst. År 1937 blev han generalmajor och chef för övre Norrlands trupper, 1942 arméinspektör samt 1944 generallöjtnant och chef för armén, på vilken post han kvarstod till 1948. Under finska frihetskriget 1918 var han generalstabsofficer vid finska högkvarteret och utgav ett arbete om operationerna kring Tammerfors. Han skrev vidare en biografi över familjens stamfar skotten Robert Douglas och var vid sin bortgång sysselsatt med ett arbete om fadern, politikern och riksmarskalken Ludvig Douglas. Om den bortgångne skrev hans efterträdare som arméchef general C. A. Ehrensvärd bl. a.: ”Archibald Douglas blev tidigt generalstabsofficer och kom att göra sin främsta insats som sådan i Finlands armé, där han var en av de framstående svenska officerarna inom operativa avdelningen i Mannerheims högkvarter. Efter återinträdet i svensk tjänst gjorde han en uppmärksammad gärning på utbildningsområdet i efter hand allt högre befattningar. Hans skicklighet i att lägga upp fälttjänstövningar var allmänt uppskattad liksom hans klara genomgångar efter övningarna. Som arméchef fick han den svåra och otacksamma uppgiften att föra armén igenom åren efter beredskapstidens kraftansträngning. Han fick här uppleva många motgångar genom åtgärder från politiskt håll och han var en desillusionerad man, då han på hösten 1948 lämnade den akiva militärtjänsten”. Karl Eriksson Förre rektorn vid Veterinärhögskolan professor em. Karl Eriksson avled den 28 september på Ludvika lasarett vid 68 års ålder. Han var född i Norrbärke i sydvästra Dalarna, tog 1916 veterinärexamen och var därefter assistent och laborator vid Veterinärhögskolan till 1921, då han blev distriktsveterinär i Rättvik. År 1932 blev han professor i avelsbiologi och husdjurshygien vid Veterinärhögskolan och kvarstod som sådan till 1959. Från 1948 till 1957 var han högskolans rektor. Han blev 1943 vet. med. doktor. Om Karl Erikssons insatser i svensk veterinärmedicinsk forskning skrev hans efterträdare som professor bl. a.: ”Att vid sidan av en krävande distriktsveterinärtjänst utföra en vetenskaplig gärning som gav kompetens till professur vittnar stort om Karl Erikssons arbetsförmåga och vetenskapliga intresse. För svensk husdjursskötsel har hans såväl vetenskapliga 281