Erik Lindahl Gunnar Lindvall Helge Strömbäck Gunnar Lindvall Konstnären Gunnar Lindvall, Lidingö, avled den 6 augusti i en ålder av nära 64 år. Han var född i Stockholm och studerade efter studentexamen konst bl. a. för Carl Wil-helmson och reste så till Tornedalen för att söka motiv. Här hamnade han mitt i det röda upproret; det blev reportage i stället för tecknande, och hemkommen till Stockholm inträdde han efter ett års högskolestudier i Svenska Dagbladets redaktion som journalist 1918. Efter några år i Stockholms Dagblad återvände han 1922 till SvD, nu som tecknare, och kom därmed in på den bana som skulle göra honom vida känd. Var hans arbeten uppskattade i SvD så blev de med åren icke mindre lockande för bokförläggare. Han blev snart en av våra hårdast anlitade bokillustratörer och gjorde otaliga bokomslag, affischer och illustrerade broschyrer av de mest skilda slag. Bland de mest kända böcker han under åren illustrerade märks Fredrik Bööks Resa i Sverige (1924), Resa till Jerusalem (1925), Resa kring svenska parnassen (1926), Historier från Hallandsåsen (1934) och Samlade berättelser (åtta volymer, 1951). Han illustrerade även Frödings 1950 utgivna Dikter. Om Gunnar Lindvall skrev färdkamraten på många och långa resor professor Fredrik Böök bl. a.: ”Han hade djupa kulturhistoriska kunskaper, ett enastående synminne som gav honom förmågan att långt efter några snabbt nedkastade skisser trolla fram en miljö, svensk eller orientalisk, på kornet. Våren 1925 ställdes vår färd så långt som till Jerusalem, där han gjorde flera av sina teckningar på Oljeberget. Det porträtt han gjorde av Israels förste president, kemisten Chajim Weizmann, ansågs av kännare där nere vara det främsta som någon utfört. Underbara minnen bevarar jag från våra färder i svenska bygder, på Hallandsåsen, i Kristianstad, kring Helgeån eller långt norrut mot polcirkeln. Fantasi och poetisk intuition kännetecknade alla hans verk.” Helge Strömbäck Förre chefen för marinen viceamiral Helge Strömbäck avled den 20 mars i sitt hem i Bromma, drabbad av en hjärtattack, i en ålder av 70 år. Han var född i Delsbo, blev underlöjtnant vid flottan 1909, kommendör 1939, konteramiral 1943 samt viceamiral och chef för marinen 1945, en post som han innehade till inträdet i pensionsåldern 1953. Innan han nådde högsta marinposten hade han bl. a. varit lärare vid krigshögskolan, avdelningschef i försvarsstaben 1937—1939 och chef för marinstaben 1942—1945. Efterträdaren som marinchef viceamiral Stig H:son Ericson ägnade i Svenska Dagbladet sin företrädare bl. a. följande avskedsord: ”Med vetenskaparens outtröttliga strävan att finna det sanna, det rätta och det logiska fördjupade han sig i de många problem som flottan ställdes inför i en rad utredningar och kommittéer. Hans kunskaper och välbalanserade omdöme utnyttjades flitigt. Av alla, både meningsfränder och opponenter, vann han respekt och aktning varhelst han med övertygelse och inlevelse förde marinens talan. Hans försynta, aldrig sviktande omdöme var en oskattbar tillgång för marinen.” 285