kostigt under året i Stockholms främsta privatgallerier. Till Pablo Picassos 80-årsdag öppnade både Samlaren och Galerie Pierre hyllnings-utställningar med grafik av förnämligaste slag. Miros senaste grafiska produktion kunde tidigare studeras på Samlaren, och Galerie Pierre hade glatt kännarna med utsökta miniatyrer av Matisse. Svensk-franska konstgalleriet ordnade en mycket representativ Légerutställning och introducerade därefter ett av den informella konstens nya stora namn, den hypersensuelle franske målaren Jean Fautrier. Han överväldigade kritiken men de svenska konstköparna reagerade försiktigt och undanhållande inför de monumentala priserna. Samtidigt hade man också glädjen att se några skulpturer av Bran-cusi, den kanske mest betydelsefulle nyskaparen i modern bildhuggarkonst. Till Frankrike får man väl också nästan räkna den danske Richard Mortensen. Fru Widlund på Samlaren förde i sin entusiasm till Liljevalchs hela den Vid uppackningen för Paul Klee-utställningen i Moderna museet visar vaktmästare Nils Lundgren två av de värdefullaste tavlorna, överst ”Stilleben", värd 300 000 kr., och ”Brustbild der Gaia”, värderad till 250 000 kr. magnifika samling med vilken konstnären befäste sitt världsrykte på den senaste biennalen i Venedig. Tyvärr var alldeles för få betraktare på försommaren intresserade av denna fina konsthändelse. Ett nytt galleri i det nya ABF-huset vid Sveavägen, Sveagalleriet, hade annan utländsk konst som sina första programpunkter. Där visades två utställningar som tidigare varit i Göteborg och tagits till Sverige av det energiskt verksamma Konstmuseet i denna stad. Det var dels de båda engelska skulptörerna Kenneth Armitage och Lynn Chadwick, dels en stor samlingsutställning av modern italiensk konst. På Göteborgs konstmuseum visades också först i Sverige den överväldigande rika privatsamling av huvudsakligen parisiska modernister som den norske skeppsredaren Niels Onstad och hans ryktbara maka Sonja Henie bragt samman och som sedan flyttades till Moderna museet. Deras Juan Gris-målningar var beundransvärda och deras kollektion av Villon, Har-tung, Dubuffet, de Stael och Soulages imponerade också. Den mest omfattande idéutställning av modern internationell konst som någonsin arrangerats i Sverige fyllde Moderna museet under hela sommaren, ”Rörelse i konsten”. Uttänkt och sammanställd av museets chef K. G. Hultén hade den dessförinnan haft världspremiär i Amsterdams Staedelijk Museum och gick sedan vidare till Louisiana utanför Köpenhamn. Den var lärorik och roande, utmanande och chockerande. Mobilierna dominerade alltifrån Calders utsökta kompositioner till Tinguelys karuseller med sophögsfynd och den svenske Ultvedts bullrande träapparater. Den var ett djärvt grepp in i nutiden med dess kanske konstruerade nya konstnärliga problem. Sällan har så många internationella och ryktbara radikaler på en gång gästat Moderna museet som när alla dessa apparater monterades under deras uppsikt. Den ojämförligt största svenska konsthändelsen var Sven Erixsons retrospektiva utställning i Liljevalchs konsthall, länge efterlängtad och högst bejublad. Ingen svensk målare har varit verksam på så många områden och ingen har heller skapat så flödande fritt och med ett så oförbränneligt målarhumör. Monumentalmålaren, glasmålaren, textilkonstnären och teatermålaren visade prov på allt vad han hittills åstadkommit men framför allt var det den härliga sviten av målningar från 20-talets början fram till det levande nuet som gjorde betraktarna rörda och förtjusta. Hans primitivt glada och robusta svenskhet med romantik i botten kunde alla se och känna. 138