TEATERÅRET Av URBAN STENSTRÖM Teaterlivet i huvudstaden präglades av en viss matthet, och det uppstod aldrig någon ädel tävlan mellan nationalscenen och den kommunala konkurrentscenen vid Barnhusgatan. På Dramatiska teatern signerade Ingmar Bergman en föga uppseendeväckande föreställning av Tjechovs Måsen. Ett kanske oslagbart rekord i fråga om exklusivitet sattes när Olof Molander studerade in Växelsången av Djuna Barnes i översättning av Karl Ragnar Gierow och Dag Hammarskjöld. Ett annat ovanligt pjäsval var Shakespeares hos oss förut ospelade Kung John där Georg Rydeberg utförde ett kraftprov i titelrollen. Antecknas bör också att Anders Henrikson lade ännu en mästerlig Skådespelerskan Ulla Smidje vid Göteborgs stadsteater fick Svenska Dagbladets Thaliastipendium på 1 500 kr. för år 1961. karaktärsstudie till sina övriga — som Harpa-gon i Molières Den girige. Stockholms stadsteater var under hela året ett tvistefrö. Den visade sig vara chockerande dyr i drift trots den hyggliga publiktillströmningen, och det konstnärliga resultatet var inte sådant att det kunde skingra de ekonomiska betänkligheterna. Teaterchefen Lars-Levi Læsta-dius kunde hänvisa till välgjorda iscensättningar av t. ex. Hjalmar Bergmans Ett experiment och av den unge engelsmannen Harold Pinters Vicevärden. Han kunde också peka på utmärkta initiativ — som när han lät Kolbjörn Knud-sen gästspela i Strindbergs Gustav Vasa. Men det riktiga lyckokastet uteblev. För den populäraste föreställningen i Stockholm svarade den 75-åriga Vasateatern med sin uppsättning av Shakespeares Så tuktas en arg-bigga. På Göteborgs stadsteater motsvarade de stora Shakespeareföreställningarna Antonius och Kleopatra och Romeo och Julia knappast förväntningarna. Hellre noterar man ett par fina iscensättningar på teaterns lilla scen: Pinters Vicevärden och Ted Willis mera konventionella Värmebölja där Ulla Smidje gjorde en betydande spelprestation, senare belönad med Svenska Dagbladets Thaliastipendium. På Folkteatern i Göteborg lyckades Mats Johanson arbeta fram en beaktansvärd föreställning av 0’Neills Lång dags färd mot natt. En viss anstöt vållade Malmö stadsteater genom att ta upp italienaren Diego Fabbris Processen mot Jesus. Alf Sjöberg lyckliggjorde Skåne med sin scenversion av Almqvists Drottningens juvelsmycke, alltjämt med Anita Björk som Tintomara. Nya svenska dramer på repertoaren var Karl Ragnar Gierows Cembalo (med Lars Hanson som gäst) och Björn-Erik Höijers Det kommer främmande (med Äke Lindström som en utomordentlig östkustfiskare). Teaterns vackraste framgång ansågs av många vara regissören Yngve Nordwalls presentation av Georges Schehadés Världsomseglaren. Hälsingborgs stadsteater framförde ett par pjäser av den hos oss något förbisedde schweizaren Max Frisch och dessutom ett nytt äkten-skapsstycke av Tennessee Williams (Period of Adjustment). Nyheter förekom också på Stadsteatern Norrköping—Linköping. Denna teater var den första som introducerade den halvabsurde exil 178