stationschefen Harald Noork, flygstyrman Lars Litton och flygmaskinist Nils Göran Wilhelms-son, alla från Transair i Malmö, samt fänrik Carl Erik Rosén, Sundbyberg, furir Stig Hjälte, Stadforsen, och FN-soldat Per Persson, Söräng, Bollnäs, de tre sistnämnda tillhörande svenska Kongobataljonen. FN-chefens flygplan startade från flygfältet i Léopoldville kl. 15.52 på eftermiddagen den 17 september. Flygtiden fågelvägen till Ndola är omkring fyra timmar, men antagligen hade piloten valt en sydligare och längre rutt — över Nagola — för att undvika att överflyga katan-gesiskt område. Katangaflyg hade de närmast föregående dagarna vid flera tillfällen angripit FN-förbanden i detta område. Det var även för att undvika Katangaflyget som Hammarskjöld valt att först nattetid flyga över Katanga. Kl. 21.45 på kvällen lokal tid anropade piloten flygkapten Hallonqvist kontrolltornet i Ndola och då var allt väl ombord. Ny kontakt skulle göras 15 minuter senare men då svarade planet ej på anrop från tornet, vilket kan tyda på att katastrofen då redan inträffat. När tiden gick utan att DC 6:an hördes av antog man i Ndola till en början att det av någon anledning vänt och landat på någon annan flygplats. Förfrågningar på alla möjliga sådana gav emellertid negativt resultat, och då förstod man att en olycka av något slag måste ha inträffat. Vid de igångsatta flygspaningarna var det ett rhodesiskt flygplan som kunde lämna den första rapporten om katastrofen. Det hade något mer än en mil från Ndola siktat ett ännu rykande föremål som med största sannolikhet var resterna av det svenska flygplanet. När den första undsättningsexpeditionen från Ndola kom fram till platsen — klockan hade då hunnit bli 15.15 lokal tid den 18 september — bekräftades farhågorna. Dag Hammarskjölds döda kropp påträffades invid flygplansvraket och där fann man utom fem andra döda den ende som ännu visade livstecken. Det var den amerikanske sergeanten Harold Julian i FN:s säkerhetstjänst och Dag Hammarskjölds ständige följeslagare på alla hans resor. De övriga omkomna låg under resterna av vraket. Julian fördes till sjukhuset i Ndola och där kom han till halvt medvetande så pass länge att han kunde låta förstå att Hammarskjöld ändrat sig i fråga om landning på Ndolas flygfält och anmodat piloten att lägga om kursen för landning på annan plats. Strax därefter hade inträffat en kraftig explosion åtföljd av en rad mindre sådana varefter planet störtat. Några närmare förhör med den svårt skadade kunde dock ej hållas. Han förlorade åter medvetandet och dog kort därpå. Så snart katastrofen blev känd tillsattes i Nordrhodesia en haverikommission, i vilken även ingick representanter för FN-myndighe-terna i Léopoldville samt svenska experter. Denna första undersökning gav dock ingen klarhet om orsaken till störtningen. Kulor som påträffats i en av kropparna antogs komma från ammunition i planet som exploderat vid nedslaget eller vid branden, och påpekanden från experter att sådana kulor praktiskt taget saknar genomslagsförmåga avvisades från rhodesiskt håll. Den enda förklaring kommissionen kunde ge blev därför att piloten vid inflygningen till Ndola kommit på för låg höjd och kolliderat med trädtoppar, vilket medfört att planet störtat. Förenta nationernas generalförsamling var ej heller tillfredsställd med haverikommissionens undersökning utan tillsatte en särskild kommission för att söka utröna anledningen till katastrofen. Denna trädde i verksamhet omkring årsskiftet. Svensk landssorg Budet om Dag Hammarskjölds död väckte största bestörtning och djupaste sorg i hela den fria världen, främst givetvis i hans eget hemland. Här var det kung Gustaf Adolf som gick i spetsen för sorgebetygelserna. Så snart dödsbudet nådde honom lät han spontant sänka flaggan på Stockholms slott på halv stång som tecken till landssorg. Det var första gången en bortgången enskild svensk på detta sätt hedrats. Även i flera andra länder gavs samma uttryck för sorg, däribland i Förenta staterna. Här anbefallde president Kennedy även sorgflaggning på amerikanska ambassader och andra amerikanska offentliga institutioner i hela världen. Till Dag Hammarskjölds bror förre landshövdingen Bo Hammarskjöld sände kungaparet vidare följande kondoleanstelegram: ”Underrättelsen om Dag Hammarskjölds oväntade bortgång mitt i fullföljandet av hans för hela världen så betydelsefulla plikter fyller oss med djupaste smärta. Hans lysande insatser såsom Förenta nationernas generalsekreterare kommer säkerligen att för all framtid utgöra föredömen som icke lätteligen kunna överträffas.” Beslut fattades även om statsbegravning. Världsorganisationens hela framtid står på spel, sades det i FN-högkvarteret i New York efter budet om Dag Hammarskjölds död. Säker- 222