Ove Ekelund Rudolf Eklund T hor sten Ekströmer Axel Eriksson Albert Engström, Calle Cederström och Calle Brisson. Även i utlandet gav han kurser i boxning och jiu-jitsu och utgav flera läroböcker i sina ämnen. Död 3 februari. Carl Douglas, f. 1908, ambassadör, greve. Han var son till framlidne arméchefen generallöjtnant Archibald Douglas och inträdde i utrikesdepartementet 1933. År 1938 kom han till Oslo som legationssekreterare. Där upplevde han den tyska invasionen den 9 april 1940 och följde kung Haakon och den norska regeringen på flykten till England. Han återvände till UD i slutet av året, blev byråchef 1946, tf. chargé d’affaires i Djakarta 1950, minister vid ambassaden i Washington tre år senare och beskickningschef i Rio de Janeiro 1960. Död vid bilolycka i Brasilien 21 januari. Ove Ekelund, f. 1894, författare. Han debuterade redan 1914 med romanen Kriget, inträdde 1915 i Svenska Dagbladets redaktion som kåsör och var senare under tio år teateranmälare i Stockholm för Göteborgs-Tidningen. På 1930-talet blev han en av våra första och flitigaste radioförfattare med över 30 radiopjäser, bland dem Spelet om Urbansson och Fransson den förskräcklige, den senare även filmad. Han var dessutom visförfattare, bl. a. med serien Vardagens visor. Bland hans senare romaner märktes Tåget går vidare och Femton droppar vid oro. Död 20 september. Rudolf Eklund, f. 1883, f. d. justitieråd. Han blev 1919 hovrättsråd i Svea hovrätt, 1922 revisionssekreterare och fem år senare justitieråd. Han lämnade dock ämbetet 1940 för att tillträda befattningen som verkställande direktör i Svenska personalpensionskassan. Han blev 1940 ordförande i valutanämnden, ordförande i Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, i Grängesbergsbolagets styrelse m. m. År 1947 blev han juris hedersdoktor. Död 14 december. Thorsten Ekströmer, f. 1878, bruksägare. Efter civilingenjörsexamen vid Tekniska högskolan vid 22 års ålder praktiserade han i Tyskland, innan han blev förvaltare och arbetsledare samt senare huvuddelägare i det av fadern ägda Fogelfors bruk. Sammanlagt var han verksam där omkring 60 år och under hans ledning omvandlades det anrika järnbruket till en modern träförädlingsindustri för monteringsfärdiga hus. Död 27 oktober. Richard Erhardt, f. 1876, f. d. generalfältläkare. Han blev med. lic. 1903, var assistent i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1913—1915, blev sist nämnda år regementsläkare, året därpå fördelnings-läkare vid fjärde arméfördelningen samt 1919 överfältläkare. Från 1930 till 1939 var han generalfältläkare och chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Han utgav bl. a. Första hjälpen vid olycksfall, som gick ut i flera upplagor, samt Handbok för militärläkare. Död 22 juli. Axel Eriksson, f. 1888, arkitekt, tekn. dr. Efter arkitektexamen 1916 var han under en lång följd av år verksam som byggnadsteknisk forskare vid Tekniska högskolan i Stockholm. Resultatet av dessa blev den porösa cementstenen, gasbetongen, som givit upphov till en betydande industri. På hans initiativ startades 1930 AB Betongindustri för fabriksblandad betong, vars tekniske chef och verkställande direktör han var under många år. Han var även initiativtagare till Nordisk byggnads-dag, en institution som samlat tusentals fackmän från hela Norden till överläggningar. År 1942 blev han tekn. dr. Död 6 juni. Hampe Faustman, f. 1919, skådespelare, regissör. Han genomgick Dramatens elevskola och var sedan engagerad vid teatern till 1943, då han gjorde sin första film Natt i hamn efter att tidigare ha medverkat som skådespelare. Han fortsatte sedan som framgångsrik regissör av en rad filmer, som alla bar vittne om hans sociala patos, såsom Lars Hård, När ängarna blomma, Sonja, Krigsmans erinran, Ubåt 39 och Resa i natten i realistiskt sedd vardagsmiljö samt försökte sig även i annan genre med balladlegenden Flickan och djävulen, Dostojev-skijfilmen Brott och straff och Kvinnohuset. År 1950 debuterade han även som scenregissör. 1 mitten av 50-talet startade han en teaterskola i Stockholm och framträdde sedan sällan offentligt. Död 26 augusti. John Fernström, f. 1897, tonsättare. Han anställdes 1916, vid ännu ej fyllda 19 år, som violinist i Nordvästra Skånes orkesterförening i Hälsingborg, blev senare intendent för orkestern och ledare för dess skolkonserter och grundade Hälsingborgs ora-toriesällskap. Under ett par år var han kapellmästare vid Malmö radioorkester och blev 1940 dirigent för Sydöstra Skånes orkesterförening i Ystad samt 1948 kommunal musikledare i Lund. Han var synnerligen produktiv och hans alster omfattar bl. a. tolv symfonier, flera instrumentalkonserter och andra orkesterverk samt åtskilliga stråkkvartetter och andra kammarmusikaliska kompositioner. Död 19 oktober. 288