KONUNG GUSTAF ADOLFS 80-ÅRSDAG Allt Sveriges folk kunde sägas ha deltagit i firandet av konung Gustaf VI Adolfs 80-årsdag den 11 november — dels genom insamlingen till Kungafonden, dels genom att hyllningarna nästan hela dagen sändes i TV. I början av året bildades ”Kungakommittén 1962” av en mängd framstående representanter för olika områden av svensk kultur och svenskt samhällsliv med statsminister Erlander som ordförande. På födelsedagen kunde en röd bankbok med avrundade fem miljoner kronor överlämnas till den höge jubilaren, men insamlingen var då långt ifrån avslutad. Dessutom tillkommer pengarna för kunganålen, jubi-leumsfrimärket med överpris och jubileumsfem-kronan som kostade tio kronor samt telegram-lyxblanketten. National gåvan får som vid 70-års-dagen disponeras av kungen för att efter hans eget prövande främja och befästa vår svenska kultur. Kortege i lätt yrsnö Den långa, lyckliga dagen, då flaggprakt och plymager lyste upp den novembergrå huvudstaden, började kungen med att motta president Kekkonen. Efter hovets och stabernas uppvaktning följde högmässan i Storkyrkan, där ärkebiskop Gunnar Hultgren höll predikan. Kortegen startade i snålblåst och lätt yrsnö kl. 12.50 från Slottet, gick över Gustav Adolfs torg och Tegelbacken, där hurrarop rullade från täta led, när galavagnen, sexspänd å la Daumont, gled förbi med kungaparet och kronprinsen. De båda herrarna var artigt bar-huvade trots höstkylan. Flaggsmyckningen i huvudstaden var påfallande rik: snart sagt från alla byggnader i centrum smällde blågula dukar i den stundtals friska vinden och spändes de långa banderoller, som hör till vid sådana här högtidligheter. Fartygen hade sina signalställ hissade till stor flaggning över topp och skådespelets karaktär av pompa underströks av flitigt musicerande strategiskt placerade militärmusikkårer. Kamp om silverskrin I Blå hallen var kungakommittén värd, dess ordförande statsminister Tage Erlander och vice ordförande, talmännen Fridolf Thapper och Gustaf Sundelin, den senare nybliven sera-fimerriddare, satt främst på röda stolar framför en församling, som inte bara utgjorde toppen inom förvaltning, vetenskap, näringsliv och konst utan också var ett tvärsnitt genom hela organisations- och folkrörelse-Sverige. Främst på podiet monarken, munter och förelsedagsstämd på en dag då fars dag blev landsfaderns dag. Vid hans sida drottning Louise i lila sammet och där bakom hans Efter högmässan far konungen i kortege från Slottet till Stadshuset tillsammans med drottningen och kronprins Carl Gustaf. 3