vägen och upp mot Östermalmstorg. Mot planen riktades kritik från olika håll, bl. a. i en skrivelse från 29 kända kulturpersonligheter. Det har framhållits att planen borde genomföras med stor försiktighet. Bland annat gällde detta sådana trakter som Rödabergs-bebyggelsen, kvarteren kring Tegnérlunden och Jakobs kyrka, Lärkstaden och Karlaplansom-rådet, Blecktornsparken och kring Katarina kyrkogård, kring Kungsholms kyrka m. m. En inventering borde ske av kulturhistoriskt och stadsbildningsmässigt värdefulla byggnadsbestånd och miljöer. Enligt en ny principplan för Nedre Norrmalm skulle Jakobsgatan breddas och genom en trädrad uppdelas i en led för bilar och en för gångtrafikanter. Arsenalsgatan skulle delvis och Biblioteksgatan i sin helhet bli gånggator. Norra Smedjegatan skulle försvinna. En ny gata väster om Drottninggatan skulle dragas fram mellan Mäster Samuels-gatan och Gamla Brogatan. Tunnelgatan skulle breddas och förlängas till Birger Jarlsgatan. Under året har betydande rivningar ägt rum i det inre av Nedre Norrmalm. Mellan de gamla gatorna har man fått bevittna hur de åldriga husen fått lämna plats för väldiga gropar, där i sinom tid nya byggnader kommer att uppföras. En del kända byggnader har försvunnit. Sålunda har Stockholms äldsta källare, ”Tre Remmare”, måst rivas. Den grundades av Håkan Ekman, som fick burskap år 1665, och källaren är upptagen i 1671 års förteckning över ”vinskänkar, går-kockar och krögare”. Den s. k. ”Skrubben n:o 4” som från Bellmans tid varit en mötesplats för diktare har försvunnit. Länsstyrelsen har flyttat från det s. k. Preisiska huset efter att ha haft sina lokaler där ända sedan 1816, men ingen med namnet Preis har bott i byggnaden. Den var på sin tid danaarv efter sekreteraren friherre Fredrik Preis, som dog 1798. Aeroklubben har lämnat vinhandlare Åbergs hus vid Arsenalsgatan, specialbyggt och ”madrasserat” med ädelträ. Vid samma gata ligger det s. k. Tungelska huset, som nu blir banklokal. I den orörda 1600-talskällaren finns tre tunga källarvalv och en rejäl vinkällare. Grund och koppartak skänktes år 1645 av drottning Kristina till hovkansler Nils Tungel, som har givit huset sitt namn. Stockholms första ”öppna” parkeringshus i centrum kunde tas i bruk i slutet av året. Samtidigt med rivningen förberedes emellertid en rad bostadsbyggen inom Stockholm. Sålunda förberedes en plan för bebyggelse vid Hornstull. Vid Skinnarviksberget väntas flera hundra lägenheter bli klara nästa år. Tanto sockerbruk, som nedlades 1956, skall bli bostadsområde. Över 600 nya lägenheter planeras på Gärdet. I Årsta byggs ett 400 meter långt bostadshus, tre våningar högt. Till Nybohovs bostadsområde har 4 000 människor flyttat sedan sommaren 1960. I Kälvesta och Solhem beräknas cirka 1 000 lägenheter bli byggda. Genom dessa och andra byggen hoppas man åtminstone i viss mån kunna minska bostadsbristen. I detta sammanhang bör nämnas att enligt ett i försvarsdepartementet utarbetat förslag Livgardet skall flytta till Kungsängen i Bro kommun och Ing 1 till Almnäs mellan Södertälje och Nykvarn. Om riksdagen godkänner förslaget, kan Järvafältet säljas år 1964. Där beräknar regionplanechefen C. P. Ahlberg att man skall kunna placera 56 000 rumsenheter i enfamiljshus och 108 000 i flerfamiljshus. En del av den nya bebyggelsen kan väntas bestå av höghus. Men det bör nämnas att denna form av byggande numera inte längre synes vara lika populär som tidigare. Den närmaste anledningen tycks vara planen på sju niovåningshus i Borlänge. Detta projekt har av- 136