BRIDGEKRÖNIKA Av ERIC JANNERSTEN Ett stort mästerskapsår blev det 1962. Fyra VM, ett EM, ett NM och fyra SM innebär nästan inflation i titlar. Efter den svenska storhetstiden för ett tiotal år sedan har vi inte precis varit bortskämda med framgångar i internationell konkurrens. År 1962 utgjorde ett undantag från bleka svenska insatser, främst tack vare damlagets prestation att vinna EM. Årets förnämsta tävling avgjordes i New York i februari, VM för lag. Där fick inte Sverige vara med. De fyra som kvalificerat sig var Italien i egenskap av titelförsvarare, England som Europamästare, USA som mästare i Nordamerika och Argentina som mästare i Sydamerika. De övriga världsdelarna går starkt framåt men än har deras mästare inte befunnits värdiga att delta i denna VM-turnering. Italienarna visade sig efter vanligheten vara bäst och tog sitt femte raka mästerskap genom D’Alelio, Chiaradia, Avarelli, Belladonna, For-quet och Garozzo med Perroux som den sedvanligt säkre dirigenten. Italien tog maximala 6 poäng med USA på andra plats med 4. England undgick med nöd bottenplaceringen men vann 2 poäng genom knapp seger över Argentina, som inte fick någon poäng. På hemmaplan avgjordes två mästerskap under februari. I början av månaden spelades damernas par-SM, som resulterade i en knapp seger för Britta Eriksson och Märta Andersson, Hudiksvall, med Segander—Werner, Skövde— Stockholm, på andra plats och Axelsson—Nilsson, Luleå, på tredje. Sista dagarna i februari stod tredagarsslaget om SM-titlarna för lag. Göteborg, som de senaste åren dominerat denna tävling, fick denna gång inte något lag med till finalen. I gengäld fick Stockholm med hela tre lag till slutomgången och dessa beläde första, andra och fjärde plats. Av de i tävlingen deltagande 375 lagen gick 8 till finalen i Örebro. Efter en hård slutstrid vann Christensson — Zachrisson—Lundell — Wohlin—Werner—Werner på 13 poäng före Nygren— Hjertstrand—Olsson—Petrow— Berg-qvist—Linder på 11. På tredje plats kom Haglund, Arvidsjaur, med 10, på fjärde Pyk, Saltsjöbaden, 8, på femte Dahlquist, Kalmar, 5, på sjätte Carlsson, Linköping—Norrköping, 5, på sjunde Gustavsson, Herrljunga, 2, och på åttonde Pettersson, Borås, 2. 1 april var det åter dags för VM, som var flera. Världsbridgeförbundet arrangerade för första gången VM för par, öppen klass, VM för par damer och VM för mixed lag. Dessa titelstrider stod i Cannes, där alltför många turister blandade sig med experterna. I öppna partävlingen deltog 20 nationer med 78 par och Sverige hade maximal representation. Efter en utslagsgivande kvalificering kvarstod ett stjärnspäckat finalfält på 36 par. Endast ett av de fem svenska paren klarade gallringen, Sandgren—Gärtner, som i slutomgången kämpade mycket väl och klarade en hedrande femtonde plats. Världsmästare blev fransmännen Jais— Trézel före engelsmännen Reese—Schapiro, Ghestem—Bacherich, Frankrike, Goldstein— Tarlo, England, och Jordan—Robinson, USA. Den fransk-engelska dominansen gick igen också i de båda övriga VM-tävlingarna, främst kanske därför att Italien nöjt sig med att sända medelmåttor. Det var bara 26 par i damtävlingen, som spelades utan kvalificering. De fem svenska paren höll sig envist på sämre halvan men mot slutet spurtade Rex—Larsson fram till elfte plats. Segern gick till Gordon—Markus, England, före Pariente—Serf, Frankrike, Hay-den—Portugal, USA, Akkerman—Hoogen-kamp, Holland, och Gordon—Haddad, USA. De svenska Europamästarna i damklassen fr. v.: Maj Rex, Inga-Lisa Larsson, Lotty Saabye (non-playing captain), Rut Segander och Brita Werner. 287