bundet, utbringade ett leve för konungen. Kungssången fick stöd av akademiska kapellet med director musices Lars-Erik Larsson som dirigent. Kapellet spelade även hans lyriska svit ”Det svenska landet”. Efter ett hälsnings-anförande av landshövdingen talade professor Sten Carlsson om Karl XIV Johan. — Det vore att återfalla i slapp äreminnes-tradition, yttrade professorn, om vi i dag nöjde oss med att prisa Karl XIV Johans lysande karriär och betraktade honom blott som ett slags staty, helgjuten och klar i konturerna. Vi söker efter människan och då finner vi åtskillig splittring och disharmoni. Vi finner i Karl Johans karaktär både småskurna och storslagna drag, liksom också hans biografi inrymmer obehagliga fataliteter vid sidan av strålande ögonblick av triumf och kraft. När han själv en månad före sin död blickade tillbaka och dikterade sina tankar dröjde han bl. a. vid mellanhavandet med Napoleon. När kejsaren 1812 angrep det svenska riket såg han, hävdade Karl Johan, i sin forne marskalk en alltför självständig rival. Den psykologiserande tolkningen av ett komplicerat händelseförlopp innebär givetvis, yttrade professorn, en förenkling, men den självkänsla med vilken Karl Johan betraktade uppgörelsen med Napoleon var inte ogrundad. Som fältherre kunde han inte mäta sig med kejsaren men väl som statsman, eftersom han i olikhet med denne förstod att politik är det möjligas konst. Tack vare sin konstruktiva begåvning kom han att utföra en sällsynt betydelsefull gärning. Aulahögtidligheten avslutades med Festmarsch av Oscar Fredrik. Bankett i rikssalen på slottet På kvällen hölls i rikssalen på Uppsala slott en bankett för omkring 460 personer. Konungen konverserade landshövdingskan Brita Ry-lander, och drottningen satt till höger om landshövdingen vid honnörsbordet. Vid överste Olle Normans sida sågs prinsessan Sibylla. Greve Sigvard Bernadotte förde prinsessan Christina till bordet, och på hennes vänstra sida satt ärkebiskopen med grevinnan Maria Bernadotte. Prinsessan Margaretha satt tillsammans med direktör Harald N. Söderman. Vidare såg man förre överbefälhavaren general O. G. Thörnell samt rector magnificus Torgny Segerstedt. Den akademiska världen representerades dessutom av professor Arne Furumark och professor Gunnar von Bahr och den militära av överste Sven Almquist och överste K. E. Karlsson. Skålen för Karl Johan utbringades av landshövdingen, och konungen uttalade sitt varma tack för de insatser som Karl Johansförbundet presterat. Ett särskilt tack fick professor Sten Carlsson för minnesteckningen av stamfadern. Matsedeln vid banketten upptog vol-au-vent med skaldjursstuvning, kalkon och glass, allt lagat av köksmästarna på Gillet samt serverat av 46 servitriser och tre hovmästare. Vid kaffet sjöng Allmänna sången, en naturlig medverkan vid en stor högtidlighet i Uppsala. 325-ÄRS J U BILEU M FÖR NYA SVERIGE Den 29 mars 1638 landsteg svenskar från ”Calmare Nyckel” och satte för första gången sin fot på amerikansk jord. Detta jubi-leumsminne har firats med stora festligheter i Delaware, framför allt för att bekräfta hur intima relationerna mellan USA och Sverige har blivit och fortfarande är. Den som förde Sveriges talan var prins Bertil. Märkligt nog talade han i Delaware redan 1938, då han måste rycka in, när dåvarande kronprinsen plötsligt insjuknade. Han var då 26 år och hade veterligt aldrig sagt ett ord offentligt på något språk. Sedan dess har han gjort fyra Amerikabesök, och i år fick han ett mera festligt mottagande än någonsin. Hans Amerikabesök varade denna gång 12 dagar. En guldnyckel till New Yorks stadshus Prinsen besökte först New York, där staden förärade honom en stor, tung kopia i guld av den 150-åriga nyckel, som en gång passade till New Yorks lilla vackra stadshus från 1700-talet. Borgmästarens representant, ambassadör Patterson, förklarade på svenska handelskammarens årslunch att nyckeln skulle öppna alla dörrar för prinsen. Men leta inte efter några pengar, tilläde han. Det lönar sig inte för vi har inga! Prinsen tackade i ett bejublat tal för 9