Svenskt besök i London I början av mars reste statsminister Erlander och utrikesminister Torsten Nilsson till London. De mottogs där av biträdande utrikesministern Heath, med vilken de hade ett timslångt samtal, och därefter följde på eftermiddagen en konferens med premierminister Mac-millan och utrikesministern lord Home. Överläggningarna, som varade i två timmar, gällde såväl handelspolitiska frågor som nedrustnings-problemen. Statsministern inbjöd Macmillan och lord Home att avlägga ett återbesök i Sverige. Vid middagen i Admiralty House deltog även finansminister Maudling samt svenska handelskammarens ordförande dir. Lyth m. fl. Svenskarna var dessförinnan lordmayorns gäs ter vid en lunch på Mansion House i City. Statsministern höll därvid ett tal, som främst behandlade de kommersiella relationerna. På svenska salen hälsades svenskarna välkomna av tre hjälmprydda och vilt skäggiga vikingar, en offerpräst, en stallare och en huskarl i det ärevördiga sällskapet Bärsärkar och vikingar. I det civila livet hette vikingarna Otto Jonasson, Sven Krook och Edvard Ska-gerlind, alla tre framträdande företrädare för svenska intressen i London. Vid en uppvaktning från kyrkorådet hade bortåt 500 medlemmar av svenska kolonien samlats för att dricka te med statsministern och utrikesministern. Utrikesministern i Sovjet Även i Sovjetunionen har ett svenskt ministerbesök gjorts. Den 7 maj reste utrikesminister Torsten Nilsson med flyg till Moskva. Mottagningskommittén var skandinavisk-sovjetisk med bl. a. samtliga nordiska ambassadörer närvarande. Utrikesminister Gromyko höll ett kort välkomsttal, och därefter for man till hans lokaler i ministeriet MID, där ett 50 minuters samtal följde. Hr Nilsson drog upp riktlinjerna för den svenska utrikespolitiken och underströk att den framför allt syftar till att bevara lugnet i Nordeuropa. På eftermiddagen for man på gemensam sightseeing, bl. a. till Leninbergen, där man har en påtänkt svensk ambassadtomt. På kvällen fortsatte resan, närmast med Moskva-Jerevan som mål. Ett åskväder kom hindrande emellan, och i stället for man till Sotji vid Svarta havet, där turister i kvällsmörkret hälsade den svenske ministern med ropet ”Viva Fidel Castro!” Castro hade ett par dagar tidigare varit i Sotji! I trakten av Sotji brukar de sovjetiska partiledarna fara på semester, och Krusjtjev har en villa vid kusten där nere. Nästa dag kunde man resa vidare till Jerevan, där enligt armenisk gästfrihet åtta vindrinkar och ett par glas konjak inledde gästfriheten. Utrikesministern fick som gåva en vinbutelj av samma årgång som han själv. En av höjdpunkterna på resan blev emellertid besöket i den uråldriga armeniska kyrkans högkvarter. Det är världens äldsta fungerande kyrka, en katedral i mångfärgad sten, mer än 1 650 år gammal. Vid sin återkomst till Moskva hade utrikesministern ett tre timmar långt samtal med Krusjtjev, under vilket man bl. a. berörde Tysklandsfrågan. Gromyko gav avskedsmiddag, och på kvällen reste delegationen till Leningrad för att påföljande dag fortsätta till Sverige. Utrikesministern har inbjudit Krusjtjev samt även Gromyko med maka till besök i Sverige. Utrikesminister Torsten Nilsson berättar under de första hjärtliga minuterna vid mötet med Krusjtjev att han sett blomstrande jordbruk under sin resa genom Sovjetunionen. 19