I den stora banketten på kvällen i Gyllene salen i Stadshuset talade professor Ingvar Svennilson, och Giorgos Seferis höll pristagarnas ledande tacktal. Poesien, sade han, är nödvändig i den värld där vi lever. Den är en trosakt och frågan är om inte de flesta av våra sjukdomar beror på vår brist på förtröstan. Man märkte hur de lyssnande medicinarna nickade bifall. Tal hölls vidare av professor Wig-ner och professor Hodgkin. Påföljande dag var pristagarna med damer kungaparets gäster på Slottet. Nobelfesten fick sin särskilda karaktär av att alla de nio pristagarna var närvarande men troligen ännu mer av att sju av dem hade sina barn med sig. Det var det genom åren kanske största pristagarföljet som var närvarande, och deras nyfikna och glada barn, som visste hur de skulle uppföra sig, gjorde sannerligen inte feststämningen sämre. Linus Carl Pauling föddes i Portland, Oregon, 1901. Han bestämde sig redan när han var 13 år för att bli kemist. Som en kuriositet kan nämnas att han vid 18 års ålder inte fick gå upp i sin examen därför att han ansågs underbegåvad. Sedan fick han sitt studentbetyg utan examen, och sin doktorsgrad tog han 1925. Sedan 1931 har han varit professor i kemi i Kalifornien. I sin antikärnvapenpropa-ganda har han utan tvivel drivits av en ärlig övertygelse, som dock stundom tagit egendomliga former. Han har varit en omstridd person, i vissa kretsar ansedd som nära nog en profet men på andra håll som en farlig pacifist. Sir John Eccles, född 1903, är australier och kom efter studier i hemlandet år 1925 till Oxford, där han blev en lysande elev och medarbetare till sir Charles Sherrington, 1932 års Nobelpristagare. Sina experimentella arbeten fortsatte han med framgång, när han 1937 flyttade till Sydney, och senare i Dune-din på Nya Zeeland. År 1950 kallades han till Australiens nya huvudstad Canberra för att organisera ett stort forskningsinstitut. Det var där som han först genomförde försöket att direkt studera vad som försiggår i en nervcell i ryggmärgen. Alan Lloyd Hodgkin, född 1914, har sitt hem och sin forskning i Cambridge; tre dagar Eugene P. Wigner (överst), Maria Goeppert Mayer, Hans D. Jensen, Karl Ziegler och Giulio Natta.