FRÅN KONSTHANTVERK TILL FOTO Av ULF HÅRD AF SEGERSTAD Den kontinuerliga välståndsutvecklingen har på olika sätt satt sina spår inom konsthantverk och konstindustri. Femtiotalets efter-funktionalistiska knapphet i formgivningen och i någon mån spartanska helhetskaraktär har under hand fått vika för ett rikare formuttryck och ett nyvaknat intresse för dekor. Förmodligen har också den allmänna tekniska kvaliteten stigit. Detta märktes inte minst inom möbelområdet. 1963 års möbelmässa, den tolfte i ordningen, kunde med fog ha kallats ”De bekvämare möblernas mässa”. Antalet stoppmöbler hade ökat, och man kunde spåra en tendens mot generösare mått. Påfallande många danska möbelarkitekter hade ritat för svenska företag, och deras mjukare formgivning spelade förmodligen viss roll för intrycket. Danska arkitekter uppmärksammades för övrigt på utställningar: det nyinredda Nordiska galleriet höll en kvalitetsutställning, där danskarna var synnerligen väl företrädda, och Bromanders gjorde en lysande visning av Poul Kjærholm. Hos Svensk form visades förslag till nya inredningar av arbetslokalerna i våra ambassader, arrangerade av Åtvidabergs, och hos Hantverket visade Hl-gruppen, sammansatt av inred ”Basilika”, kristallglas i reliefteknik av Sven Palm-qvist, Orrefors, och ingående i hans mäktiga kollektion som utställdes på NK och spände över hela hans stora glasregister. ningsarkitekter och hantverksmästare, en förträfflig kollektion exklusiva eller experimentella ting. Ett exempel på ovan antydda standard-stegring erbjöd det nya Philipshuset, vars inredning ritats av Sven Kai-Larsen, exklusiv och stram med mycket och ljust trä. Slöjdföreningen arrangerade i Nationalmuseum och Göteborgs museum en visning, ”Svenska stolar”, som gav en elegant summering av ett halvsekels möbelutveckling. Inom facket glas stod det klart att förändringen går mot rikare dekor. Borta var nu de odekorerade, hyttarbetade glasen, och i deras ställe visades generöst utsmyckade ting. Tom Möller hade för Reijmyre ritat en kollektion graverade glas utställda hos NK, där något senare Sven Palmqvist visade en mäktig kollektion, som spände över hela hans stora glasregister. Speciell uppmärksamhet väckte hans nya reliefglas, framställt med en helt unik teknik. Reliefverkan var också temat för en annan av Orrefors konstnärer, Gunnar Cyrén, vid hans utställning hos Svensk form tillsammans med Ingeborg Lundin, även hon företrädd av pjäser med graverad dekor, dock av sprödare, mer feminin elegans. Bengt Edenfalk hos Skruf framträdde för första gången med en separatutställning hos PUB. På textilfronten fortsatte de senare årens glädjande konstnärliga expansion, även om utställningarna inte var påfallande många. Svensk form visade en sober kollektion från Kasthall och Marks Jacquard, det senare företaget representerat av bland andra Age Faith-Ell och Marianne Richter. En minnesutställning i Konstakademien över Märta Afzelius gav en första överblick av denna konstnärinnas insats, framför allt inom kyrkotextiliernas område. Ulla Schumacher-Percy visade ryor hos NK med mönstermotiv hämtade från lavar, bark och andra växtdetaljer, och Sten Kauppi gav en lysande uppvisning av textil mångsidighet i Lilla galleriet. Bland årets monumentalvävnader kan nämnas en gobeläng för Lidingö läroverk, ritad av Siri Derkert och utförd av Handarbetets vänner. En spännande ny talang, Bengt Berglund från Gustavsberg, inledde det keramiska utställ- 130