Jarl Kulle som Gustav III i Strindbergs pjäs på Dramatiska teatern. TEATERÅRET Av URBAN STENSTRÖM Den 17 maj blev Kungl. dramatiska teatern 175 år. Strindbergs Gustav III fick hugfästa minnet. Jarl Kulle gjorde en utpräglat feminin kung och ansågs vara storartad i rollen. Vid halvårsskiftet bytte Dramaten chef. Karl Ragnar Gierow drog sig tillbaka efter att ha lett nationalscenens öden under tolv hedrande år. I hans ställe kom Ingmar Bergman, något som verkade till lika delar överraskande och självklart. Nya grepp märktes i repertoarvalet. Det blev plats på scenen för den dittills försummade Bert Brecht. Hans Svejk i andra världskriget blev en av årets stora föreställningar med Allan Edwall som en genial Svejk. Andra chocker framkallade Edward Albee med Vem är rädd för Virginia Woolf? och Rolf Hochhuth med Ställföreträdaren. Kanske skall man inte heller glömma Roger Vitracs Victor eller När barnen tar makten. Förste svenske författaren under den nya regimen blev Lars Forssell. Han kom med ett frodigt bidrag, Söndagspromenaden. På Stockholms stadsteater var det också dags för Brecht. Teatern gav Den kaukasiska krit-cirkeln med Toivo Pawlo som domaren Azdak, en betydande rollprestation som bidrog till att skådespelaren blev årets innehavare av Svenska Dagbladets Thaliapris. Okonventionella inslag i spelplanen var Ann Jellicoes Greppet och Jack Gelbers narkotikapjäs Connection som bestod minst lika mycket av jazz som av teater. Naima Wifstrand hjälpte till att göra Hjalmar Bergmans Farmor och Vår Herre till en stor publikframgång. 200