Per Jacobsson Johan Nilsson DÖDSFALL I SVERIGE Per Jacobsson Under en tjänsteresa till London avled den 5 maj dr Per Jacobsson, chef för Internationella valutafonden i Washington, drabbad av en hjärtattack. Dr Jacobsson var född i Tanum, Göteborgs och Bohus län. Han studerade i Uppsala och avlade juris licentiatexamen. Senare hedrades han med hedersdoktorat vid Dublins universitet, Gettysburys College, Uppsala universitet, Columbiauniversitetet och universitetet i Basel. Han var medlem av NF:s sekretariat 1920—1928 och därefter kanslichef hos rikskommissionen för ekonomisk försvars-beredskap här hemma 1928—1930. Han anställdes hos Kreuger & Toll men blev redan 1931 ekonomisk rådgivare till Internationella regleringsbanken i Basel. År 1956 efterträdde han f. d. riksbankschefen Ivar Rooth som chef för Internationella valutafonden i Washington. Redan sorn ung man hade han sitt intresse riktat på de monetära problemen i världen, och dessa frågor sysselsatte honom hela livet igenom. Som chef för valutafonden spelade han en mycket betydelsefull och högt uppskattad roll för ett stabiliserat penningväsende i världen. De flesta finansministrar lyssnade gärna till hans råd, och valutafonden blev under hans ledning en betydelsefull ekonomisk balans- och maktfaktor i världsekonomien. Personligen var han mycket omtyckt, glad och humoristisk och vänlig mot alla. När han den 4 april kom till FN-högkvarteret för att för sista gången innan han blev pensionerad framlägga sin rapport, var det många som kallade honom ”världens ekonomiska orakel”. Han saknas i vida kretsar. Johan Nilsson F. landshövdingen och talmannen Johan Nilsson, Kristianstad, avled den 15 mars, 89 år gammal. Han var född i ett lantbrukarhem och fick från unga år syssla med praktiskt jordbruksarbete. Redan vid 22 års ålder blev han arrendator på Skottlandshus, greve Raoul Hamiltons stora gods i Kristianstads län. Hans arbete där gav goda resultat, till fromma både för ägarens och hans egen ekonomi. År 1909 valdes han in i första kammaren, och där blev han alltså riksdagskamrat med ägaren till Skottlandshus. Godsägaren var liberal och hans arrendator utpräglat konservativ, men de kom bra överens både i riksdagen och hemma. Johan Nilsson var en av de sista av den generation, som upplevde de politiska stridsåren 1911 och 1914, då Hjalmar Branting, Karl Staaff och Arvid Lindman var de stora nam- 281