vände till USA och Dallas, där han livnärde sig på diverse arbeten, senast i den byggnad varifrån de dödande skotten mot president Kennedy lossades. Oswald sattes i pressande förhör men erkände aldrig. I stället klagade han över polisens brutalitet. Under tiden hade hela USA förlamats av rapporterna om Kennedys död. Gråtande människor samlades på gatorna för att ta del av rapporterna från Texas. Allting avstannade, biograf- och teaterföreställningar, sportevenemang, bjudningar, möten — allt inställdes. En förstämning av tidigare inte skådat slag spred sig över USA och över hela världen. Radio- och TV-stationer över hela världen lade om sina program och sände enbart sorgemusik, rapporter från Dallas och minnesord över den bortgångne presidenten. Moskvaradion utgjorde inget undantag. Men en presidents död får inte stoppa USA:s väldiga statsmaskineri. Vicepresident Lyndon B. Johnson avlade presidenteden i ett flygplan på Dallas flygplats endast några timmar efter Kennedys död. Eden förestavades av en kvinnlig domare från Texas, Sarah Hughes. Vittnen var den mördade presidentens änka Jacqueline Kennedy och Lyndon B. Johnsons maka Lady Bird. När Johnson avlagt eden som USA:s 36:e president lyfte planet. Ombord fanns president Kennedys stoft i en bronskista. Jacqueline följde sin döde makes stoft tillbaka till Washington och Vita huset där hon fortsatte att vaka vid kistan. Den tunga bronskistan placerades i Vita husets East Room, en sal i guld och vitt, där de stora kristallkronorna behängts med sorgflor. Meniga soldater ur de fyra vapenslagen bildade vakt vid kistans hörn och en marinlöjtnant i paraduniform — Kennedy hade denna grad under sin krigstjänstgöring under andra världskriget — stod vid kistans huvudända. Jacqueline Kennedy vann under dessa ofattbara dagar USA:s och hela världens respekt och beundran. När hon anlände med sin döds-skjutne make till sjukhuset grät hon uppgivet; men när hon stod i strålkastarljuset i flygplanet på Dallas flygplats medan Lyndon Johnson avlade eden, var hon åter behärskad, en självbehärskning över alla gränser. Hon var lika behärskad när hon, 14 timmar efter sin makes död, iklädd samma blodstänkta klänning som hon bar när hon underrättades om att dödsfallet var ett faktum, anlände till Vita huset. Överallt i världen reagerade man på samma sätt (med undantag för bl. a. Kommunistkina, där president Kennedy hånades i radiopro gram och tidningsartiklar), överallt rådde samma bestörtning, sorg och oro för framtiden. I nation efter nation — t. o. m. de kommunistiska Jugoslavien och Polen — påbjöds landssorg. Kondoleanstelegram sändes till Washington och minneshögtider anordnades. Nikita Krusjtjev och några av hans ledande män besökte den amerikanske Moskvaambassa-dören Foy Kohler för att framföra sina kon-doleanser. Den ryske ledaren hade begett sig från Kiev till Moskva med ett specialtåg så fort han fick budet om Kennedys död. Krusjtjev var vid besöket hos Kohler märkbart rörd och blev stående under en tyst minut framför ett porträtt av den bortgångne presidenten. Den ryska radion visade ett timslångt min- En resa i sorg. Mrs Kennedy håller hårt presidentbrodern Roberts hand, då resan till Washington är slut. Den mördade makens stoft föres i en bronskista över till en marinambulans på Andrews flygplats. 355