Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN HENRIK KELLGREN 23
Hur skulle ljussken ha behag,
när minsta skymt av himlens dag
är för hans syn en dödlig smärta? 50
En sömnsjuk man skrek till och spratt
helt högt från stolen, där han satt.
Hans namn var Dummer Jöns, Jöns Dummer,
till kropp och själ båd dag och natt
försänkt uti en ständig slummer. 55
Man kan väl tänka, vilket spratt
för sådant djur att mörkret sakna,
ty sen man nu hans lättja ser,
så skäms det dumma svinet mer
att ensam sova bland de vakna. 60
Mig”, hörs en svärmare därnäst,
"mig skymningen behagar mest.
O sälla skymning, nöjets dager,
o dunkelhet, så ljuv och mild,
när du förskönar varje bild, 65
vad gör det mig, att du bedrager!
I dig min yra fantasi,
utur förnuftets tyglar fri,
allt i ett lyckligt kaos blandar.
Igenom dig blir skuggan kropp, 70
igenom dig fylls jorden opp
av gudar, jättar, troll och andar.
Nyss fick jag här en vålnad fatt
ur svedenborgska andevärlden;
men ljuset kom — fördömda spratt! — 75
dess strålar i en blink förtärde’n.”
"O blygd och hån”, skrek pastor Fån,
"så grovt att gäckas med försynen!
Tänk, att det djärva stoftets son
vill mitt i natten nyttja synen! 80
Förgäves går då solen mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
