Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGREN 35
SLOTTET OCH KOJAN.
Jag har en lantlig stuga,
den stugan är dock min.
Men ödmjukt skall man buga
att till mig komma in.
Så föga högt från marken 5
har den sin resning fått.
Men där framför åt parken,
där står ett skyhögt slott.
I prakt och stoj otroligt
där bor en herreman. 10
Jag sover alltid roligt,
men det gör inte han.
Han hovman är, dess värre,
en präktig stjärna bär.
Men stackars nådig herre, 15
hur litet säll han är!
Jag satt framför min koja
en vacker aftonstund,
då plötsligt hördes stoja
hans koppel kring min lund. 20
Hans Nåd förbi mig trädde,
just som jag bäst förnöjd
försynens godhet kvädde
i menlöshet och fröjd.
Det var en liten visa, 25
som själv jag gjort — jo jo —
att himlens Herre prisa
för lugn och sinnesro,
för sundheten och födan,
för faderligt förvar, 30
för vila efter mödan
och ångerfria dar.
Hans Nåde, stödd mot bössan,
grant hade hört min sång.
Jags«teg och tog av mössan, 35
han tankfull gick sin gång.
Han göt en suck af smärta
— ha, den förstod jag gott—:
"Giv mig ditt glada hjärta,
och gärna tag mitt slott.” 40
Då lyfte jag mitt öga
till den, som delat så:
palatsen åt de höga
och glädjen åt de små.
POJKARNA.
Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa 5
och sorgen snart försvann,
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
