Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ANNA MARIA LENNGBEN
Det grevliga herrskapet fördes till bordet;
Guds gåvor det feltes ej där.
Grevinnan, så nedlåten, nådigt tog ordet:
’Bevars, vad ni gjort er besvär!”
Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa,
fann dillköttet läckert och ungt,
berömde ostkakan och brydde Lovisa
för husets vällärde adjunkt.
Och fröken, med fingrar som snön att förblinda,
en vinge av kycklingen bröt
och matade stundom sin sköna Belinda
och föga av rätterna njöt.
De förnäma gäster med blick på varannan
bemärkte herr pastorns gestalt,
med kniven i steken och svetten i pannan
och trugning och bugning vid allt.
Pastorskan tog skålen, med smultronen bräddad,
allt var så hjärtinnerligt unt;
var tallrik hon bjöd som en ättehög bäddad,
allt rikligt, tillräckligt och runt.
Med klenät och struvor och pontak och skålar
på tiden så länge drog ut;
det grevliga herrskapet satt som på nålar,
men äntlig tog måltiden slut.
In kommo nu plantor, solbrända och feta,
framförda av mor och av far;
och nådiga frågor, vad ungarna heta,
och tröga och tölpiga svar.
Pastorskan, så ärbar med korslagda nävar,
kom fram med en stämma så mjäll
med tal om Lovisa och sysslor och vävar —
och kors, vad den flickan var snäll!
30
35
40
50
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
