Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ESAIAS TEGNÉR
uti hans svenska barm,
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
sin lyckas överman, 30
han kunde icke vika;
blott falla kunde han.
Se, nattens stjärnor blossa
på graven längesen,
och hundraårig mossa 35
betäcker hjältens ben.
Det härliga på jorden,
förgänglig är dess lott:
Dock än till sagan lyssnar
det gamla sagoland,
och dvärgalåten tystnar
mot resen efter hand.
Än bor i Nordens lundar 45
den -höge anden kvar;
han är ej död, han blundar,
hans blund ett sekel var.
Böj, Svea, knä vid griften!
Din störste son göms där. 50
Läs nötta minnesskriften!
Din hjältedikt hon är.
Med blottat huvud stiger
historien dit och lär,
och svenska äran viger = 55
sin segerfana där.
hans minne uti Norden
är snart en saga blott. 40
SÅNGEN.
Har du betraktat diktens lunder
med gyllne frukt i lövens skygd?
Och silverbäckar gå därunder
och leka i den gröna bygd.
Hur skönt de glada landskap skifta 5
i morgonrodnans purpurfärg!
Hur hoppets gröna fanor vifta
uppå de solbeglänsta berg!
Vi klagar skalden då? Hans flamma,
är hon ej goda gudars lån? 10
Vi sörjer han, den otacksamma,
det Eden han ej drevs ifrån?
Har han ej kvar ännu dess dalar
med grönklädd vår, med gyllne höst?
Och sjunga ej dess näktergalar 15
alltjämt ur djupet av hans bröst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
