Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK JOHAN STAGNELIUS 79
När grymt sig förbyter 535 mot fågeln en strand; 60
ditt jordiska väl, på hinsidan graven
när höstvinden ryter, är även ett land,
gråt icke, o själ! förgyllt av den eviga
morgo-Det ler bortom haven nens brand.
KREATURENS SUCKAN.
Vad suckar häcken,
vad nordans storm, som i tallen gnyr?
Vad viskar bäcken,
där genom dalen han sakta flyr?
Vad talar solen 5
från kungastolen,
vad nattens måne, som från polen
stum blickar ner i dalens vår?
Vad tänker rosen eller sippan?
Vad menar klippan, 10
där hotande och mörk hon står?
"Vi mena, vi tänka, vi sucka, vi tala:
O mänska, statt upp ur din nesliga dvala,
och höj dig till urlivets riken igen!
Om själv till idéernas värld du vill flytta, 15
i ljusets idéer från mörkrets förbytta,
som du vi, förklarade, följa dig än.
Du själv i materiens bojor dig lade.
Ack, samma förfärliga öde vi hade,
ty följa vi måste, varthelst du oss för. 20
Gemensam är kraften, som magiskt oss driver.
Befria blott tingen, och frigjord du bliver;
befria dig själv, och du fria dem gör.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
