Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 VIKTOR RYDBERG
vid akademien. Han nödgades söka sin utkomst som
privatlärare, under det han på egen hand fortsatte sina studier
i tanke att bliva ingenjör och sedan möjligen utvandra till
Amerika, där redan tvenne av hans systrar befunno sig.
Till all lycka för Viktor Rydberg och Sverge — och
antagligen utan alltför stor förlust för järnvägarna 1 Förenta
staterna — erbjöd sig då tillfälle till stadig och lönande
verksamhet i hemlandet. Från och med 1855 fästes
Rydberg vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, vars
redaktion han sedan tillhörde i tjuguett år. Hans bidrag
till tidningen utom de rent skönlitterära utgjordes av
politiska artiklar, resebrev, litterära granskningar, uppsatser
i religiösa och filosofiska ämnen, och helt säkert har hans
arbete i den liberala tidningens tjänst i hög grad påverkat
hans utpräglat frisinnade åskådning samtidigt med att det
varit av betydelse för mångsidigheten i hans intressen.
På 1860-talet blev det hittills föga nämnda namnet
Viktor Rydberg ett fejdenamn, kring vilket en förbittrad
strid uppblossade. Med sitt arbete “Bibelns lära om
Kristus” kastade sig då Rydberg in i en pågående lärostrid.
Han blev med ens känd över hela landet och vann både
fiender och meningsfränder i stort antal. Striden, som väl
egentligen bar Rydbergs försynta natur emot, verkade
emellertid nedstämmande på honom och hämmade ej så
litet hans litterära verksamhet. Den hade dock det goda
med sig, att hans ryktbarhet kom även hans romaner,
främst bland dem mästerverket “Den siste atenaren”, till
godo, vilka först nu började spridas i vidare kretsar.
Småningom fördes hans intresse över till språkliga frågor.
Han sysslade ivrigt med språkrensning och utförde på
detta område ett synnerligen betydelsefullt arbete, på
samma gång som han utbildade sitt eget språk till sällsynt
renhet och skönhet. Sedan han 1876 anställts som
föreläsare i filosofiska och kulturhistoriska ämnen i Göteborg,
ägnade han sig odelat åt vetenskapliga studier och
diktning. Härifrån kallades han 1884 till Stockholms
högskola som professor först i kultur-, sedermera i
konsthistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
