Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR IVAR LEVERTIN
Reskamrat, du i fjärran land
under främmande himmel
log mot min längtan, tryckte min hand,
ledsven i Babylons vimmel.
Ensamhetssorgen som David du
sjöng från min själ med din stämma. —
Var du mitt sällskap, endast du,
hjärtat kände sig hemma.
Så har du följt mig från barndomens dar,
växlande skepnad med åren.
Innerst dock alltid densamma du var,
bliver väl också till båren,
drömmerska, älskande tankens stål,
men i din tonvärld fången,
svärmande svenska modersmål
med ditt kvällsus i sången.
Dig jag tjänar som tacksam son,
allt vad jag äger du skänkte.
Smedens konst är ju eldens lån.
Allt jag drömde och tänkte
kommer från dig, som jag dyrka skall,
tills mer ej livstråden spinnes.
Bönhör mig, så när läppen är kall,
man i ditt tempel mig minnes.
ko oR
Moderspråk, du trädets sus,
städse nytt och oändligt,
annat i morgon- än aftonljus,
men dock ett och beständigt.
Tusende bladen från topp till fot
kan till en kör du kalla,
låta dem känna, att samma rot
fostrar och bärer dem alla.
Folkets levande andedräkt,
het av hopp och av strider,
Svensk diktning. II.
49
20
25
30
35
40
45
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
