Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
GUSTAV FRÖDING
JONTE OCH BRUNTE.
De kommo från ängen,
och Brunte var hästen,
och Jonte var drängen,
som tjänte hos prästen,
och gammal var Jonte 5
och gammal var Brunte
och stocklat för resten.
“Hå ja, gamle Brunte,
för jämnan det tölas,
att vi två”, sa Jonte,
“bli sist med vårt hölass,
— när vägen är krokig,
vem raggen kan hjälpa,
att litet det sölas?”
IO
Och Jonte han runkade
sävligt på nacken,
och Brunte han lunkade
sävligt i backen.
“Och jämt få vi ovett
för mödan”, sa Jonte, 20
— “skall det vara tacken?”
15
Men Brunte han vände
den åldriga mulen
tillbaka och sände
försiktigt förstulen 25
en blick under lasset
att se, om det ännu
gick runtom med hjulen.
Och lugnad han svängde
med svansen åt Jonten.
Men Jonten han blängde
blott sömnigt åt Brunten.
Han hör ej, han ser ej,
han glömmer snart allting,
den utgamle strunten.
30
35
“Ta, nu är han utgammal
bliven hos prästen,
och jag är väl skjutgammal
själv”, tänkte hästen,
“men gott är att sova
och få sig till kvällen
en hötapp i västen!”
40
Och Jonte han fumlade
drumligt med tömmen,
och Brunte han drumlade 45
framåt i drömmen,
han stötte, han stracklade, ’
— hölasset vacklade
fram utmed strömmen.
Ur STRÖVTAG I HEMBYGDEN.
I
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs,
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
