Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK AXEL KARLFELDT.
En svensk litteraturforskare inleder en uppsats om
Karlfeldt med följande ord:
“Skulle våra stora hädangångna skalder från Elysiums
svenska Parnass lyssna till den sång och den berättelse, som
diktas i våra dagars Sverge, och se hän till de män, som
här utöva skaldens och siarens kall, för att kora sig var sin
gunstling, hur utfölle då deras val? Lit oss gissa!
Bellman valde naturligtvis Fröding, Almqvist samlade kring
sig Strindberg, Hallström och Selma Lagerlöf, Leopold
sökte kanske opp Wirsén, Stagnelius, Levertin. Och mot
Karlfeldt sträckte förvisso den gamle Georg Stiernhielm
sin famn till välkomma.”
Och han tillägger:
“Naturligtvis skulle redan landsmanskapet göra vår
skaldekonsts fader benägen för den som förklarat:
Min sångmö är icke av Pinden,
hon är av Pungmakarbo,
och som frågat:
Vi kryddas poeter med lager?
Har icke all Dalarnas vår
en kvist i sin svalare dager
till krans för en sångares hår?”
Men det är ej blott landsmanskapet, som förenar de
båda. Mer än ett lynnesdrag finna vi för dem gemensamt
och liksom Stiernhielms har Karlfeldts dikt sina rötter i
Dalarnas jord. I hemgården på Dalälvens strand ha hans
förfäder bott i ett par hundra år, han är direkt utgången
av bondestam och har i blodet liksom i sitt tal en mängd
föreställningssätt och betraktelser, som äro oss andra okän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
