Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ß RINGDANSENS SEDESAMMA KARAKTER.
icke här något egentligt svenskt lynne, utan troligen liar
ett främmande ursprung36). Samma sedesamma, friska
karakter igenfinna vi i våra dansvisor, och om man —
ehuru det sällan händer — i den talrika samling, som vi
ega af dessa, skulle stöta på uttryck, som synas tyda på
en sinlig uppfattning af kärleken, så stämma dessa uttryck
oftast icke med tonen i det hela, såsom i visan "Så
komma de jungfrur spatserande^" (Arv. III. s. 296), utan
synas snarare vara främmande tillsatser a6). Väl finnas
visor, i hvilka det förhållande, hvaruti personerna genom
dansen träda till hvarandra, betraktas från eu blott
skämtsam sida, och der den ena eller båda parterna trösta sig
öfver brytningen eller öfver den erhållna korgen med
hoppet att finna ersättning på annat ställe; men dessa dansar
böra ur annan synpunkt betraktas och vi skola straxt till
dem återkomma. Ser man bort från dem, så äro äfven
de visor högst få, i hvilka gifven tro brytes, och sker detta,
framställes det alltid som tadelvärdt och åtföljes af straff
I visan "Lyster ungersven dansa" (Arv. III. s. 263) vill
ungersven sätta en ring på jungfruns finger, men hon är
redan trolofvad med en annan; dock låter hon förmå sig
att med honom svänga om i dansen, men hon får deraf
stor sorg i sitt hjerta.
"Och ungersven tager till sin hatt
Så bjuder ban skön jungfrun godnatt."
Som ett motstycke anföra vi en annan danslek, i
hvilken jungfrun, som i trädgården skulle skära strå, öfver-
3S) Rydquist, s. o. s. 250, noten 1. — ae) Det är tydligt, att
upptecknaren icke alltid kunnat åtkomma visorna i deras
ursprungliga och oförfalskade skick; under tidens lopp hafva versar ur eu
visa gått öfver i en annan, och det är icke alltid från dansvisor
sådana främmande elementer blifvit upptagna. Den här ifrågavarande
visan kan tjena som ett exempel derpå. Denna visa, 11:0 55 i
Arvidssons samling af ringdansar, bör troligen afslutas med 7:de
versen, hvilket en jemförelse med ringdansen 11:0 21 i samma samling
tyckes styrka; 8:de och 9:de versama höra troligen till en annan visa
och ett annat sammanhang, hvaremot 10:de och ll:te versarna
förmodligen äro lånade ur en sjömansvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
