Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
mysteriet utbildas genom profant inflytande.
liga medeltidsdramats utbildning 2o). Det är också
ingalunda otroligt att dessa yttre, från det profana lifvet
kommande impulser samverkat med de inom kyrkan sjelf
befintliga anledningar till utbildande af de dramatiska
spelen. I den mån skådespelens omfång växte, kräfdes äfven
en större personal, många roller fordrade dessutom en
större skådespelaretalang, och man tog då sin tillflykt till
de öfvade profana skådespelarne. Dessa införde en mängd
verldsliga beståndsdelar i dramat, och att redan tidigt
skådespelen derigenom ansetts urartade, finner man af det förbud,
hvilket den stränge Innoceutius III 1210 utfärdade mot
skådespels uppförande i kyrkorna och andligas deltagande
deruti. Att detta förbud icke genast gjorde åsyftad
verkan, synes deraf, att det upprepades flera gånger under
samma århundrade. Slutligen flyttade skådespelen ut ur
kyrkan, och från och med 18:de århundradet finner man
mera sällan, att templet brukats som teater 21 )• Dertill
bidrog väl i icke ringa mån, att utrymmet i kyrkorna icke
räckte till för styckenas växande omfång och åskådarnes
talrikhet; endast om julen, då årstiden icke medgaf
representationer i det fria, spelades ännu i kyrkan. Också
hafva julspelen i allmänhet bibehållit mest af deri
ursprungliga religiösa karakteren, då deremot passionsspelen och
andra mysteriespel, hvilka nu uppfördes på kyrkogårdai na
eller andra dertill passande offentliga platser 22),
uppblandades allt starkare med verldsliga elementer och gjorde
sig slutligen oafhängiga af den egentliga kyrkliga kulten.
En annan följd af de andliga skådespelens förvisning från
kyrkan var den, att de slutligen helt och hållet öfvergingo i
lekmäns händer, hvilket skedde ungefär samtidigt med
latinska språkets undanträngande. Ända i 13:de
århundradet. och somligstäds ännu längre, fortfor dock skådespelet
att stå under presternas öfverinseende.
20) Schack, s. o. I. s. 27—42. Rydquist, s. o. s. 181—2.
Devrient, s. o. I. s. 92 3. - ") Schack, s. o. I. 47-8. - ")
Devrient, s. o. I. s. 25—26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
