Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
jemförelse emellan mysteriet och måleriet.
kulten, men att begge också småningom och nästan
samtidigt steg för steg frigjort sig från kyrkan. Liksom den
glänsande, i rika mönster hållna guldgrunden försvinner
från målningarna, ocli den heliga handlingen drages oss
närmare derigenom att den försättes in i all handlings
naturliga omgifning, arkitektur eller landskap, samt
derigenom att sjelfva tilldragelsen framställes i de former,
som det dagliga lifvet erbjuder; så antager äfven det
kyrkliga dramat allt mera en realistisk karakter och
sluter sig allt trognare till verkligheten. Och liksom det är
framställningen af Kristi bender och det onda, som
öppnar komiken inträde inom dramat, så är det likaledes
först i framställningen af judarna, bödelsknektarna m. fl.,
som de gamla målarna gifva luft åt sin humor. Men
liksom medeltidsmåleriet, oaktadt det gerna kopierade
verkligheten, dock bibehöll sin stränga religiösa karakter, så
är äfven grundtonen i mysterierna fortfarande eu religiös,
om än der en mängd verldsliga beståndsdelar stundom
frambringa störande missljud. För båda konsterna var
dock hufvudämnet det ena och samma, den kristliga
tankekretsen om syndafallet och återlösningen, i oändlighet
varierad, än enklare, än rikare utförd. Behandlades andra
ämnen, så stodo dessa åtminstone uti något
symboliskt förhållande till den nämnda grundtanken; så ämnena
ur gamla testamentet, så äfven legenderna, om än de förra
mera förebåda det stora återlösningsverket och de sednare
visa frukterna af detsamma. Men för att hålla oss endast
till dramat, så omtalas visserligen äfven ett par
profan-mysterier från tiden kring 15:de århundradet (se sid. 64);
men dessa stå så enstaka, att de endast som undantag
bestyrka den allmänna regien; de sluta sig dessutom så nära
som möjligt till det andliga skådespelet. Naturen, den
jordiska tillvaron var en förtappad, en syndig, ej värd att
genom konsten förherrligas. Den kunde möjligen vara god
nog att skratta åt och derföre duga till ämne för
komisk behandling. Men det allvarliga dramat kunde under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
