Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en marieklagan från 1300-talet.
109
var min mesta sorg att jag såg
mig mista sötan son, hvilken
den enda
var oeh jag aldrig annan skulle
65. undfå; derföre var hjertat
mer än fullt af sorg
och vånda.–— -
— —• — — Kärleken
nöd-75. gade munnen att tala, men
rösten
var hes; förty tungan
hade mistat sin rätta
vana att tala. Jag såg den dö,
hvilken jag älskade öfver allt;
der-
80. före försmäktade själen i sorg.
Min son, min son, min
enda-95. ste son käre, min käraste
son! Lät mig ej vara efter
dig. Tag mig med dig. Lät.
mig dö med dig. Illa dör du
ensam: lät din moder dö
100. med dig. O ve, usle död! spar
mig ej; du är mig nu ljufvast,
all styrkan hos mig, den
mest qvidande moder; dräp
modern med
sin son. Min son, min enda söt-
105. ma, min enda glädje och allt
mitt
lifs hugsvalelse: 0 ve! Käraste
son! vidkäus mig usla och hör
min bön: det höfves sonen att
höra sin sörjande moder.
110. Hör min bön ocli sätt mig
uppå korset till dig, att vi
båda dö
tillsamman, som i ett kött
lefva
tillsamman, och med en kärlek
[-bundne-]
{+bund-
ne+} samman. O ve, usla
Judar!
115. 0 ve, omilde Judar! sparer
mig ej, medan j korsfästen min
enda son, korsfästen ock mig
hans usla moder, eller med
annan bitter död dräpen mig
att jag dock dör med honom.
Man måste erkänna den djupa poetiska känslan i denna
dikt, men också äro dessa Marias klagosånger bland det
skönaste, som medeltidspoesien frambragt. Hand i hand
med chevaleriets utbildning gick den stegrade dyrkan af
qvinnan och denna fick sin religiösa förklaring i
Maria-kulten. hvilken från ocli med 13:de seklet allt mägtigare,
djupare och allmännare utbredde sig och i sångerna till
himladrottningens ära stundom antog karakteren af en
svärmiskt glödande kärlek. Men ej blott den triumferande
himladrottningen, äfven den arma modren, beröfvad sin
enda son och vittne till lians oförskyllda lidande, satte
skaldens fantasi i rörelse. Här kunde han, med detsamma
han uppstämde andaktens toner,anslå strängar, som
återklin-gade i hvarje hjerta; ty hvem gripes icke af modrens smärta
vid sonens lik? Och så införde skalden Maria klagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
