Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
HOLOFERSIS OCH JUDITHS C0MM.1-.D1A.
här Josef ocli Maria temligen lefvande skildrade, liksiså
rabbinerna och deras dekanus; särskilt bar det lyckats
författaren att i skildringen af modrens ängslan allt ifrån det.
hon märker sonens frånvaro, få fram ett och annat drag.
som ej saknar natursanning oeh tyckes hämtadt ur hjertats
djup. Rörande äro hennes sjelfförebråelser och den fromma
resignation hon i sin sorg förråder, då hon fruktar, att
Gud icke längre anser henne värdig att sköta barnet oeh
derföre tagit det till sig. Det är ett af de mest poetiska
ställen vi påträffat i de gamla dramerna.
Versbehandlingen är näst den i Tobie Comedia den
bästa vi hittills funnit; rimmen äro i allmänhet rena.
—-Huruvida stycket är en öfversättning våga vi ej afgöra;
det synes oss ganska väl kunna vara original.
Handskriften lemnar ingen ledning till upptäckande af författaren.
Ännu ett stycke hafva vi från detta århundrade i "II o
-lofernis och Judiths Commædia opå Rijm i 5
Ae-ter," hvilket finnes i handskrift uti Aschanei ofvan
omtalade samlingsband på kgl. biblioteket, och hvilket
derföre af Hammarsköld på redan anförda klena skäl
blifvit tillskrifvet denne författare. Äfven "Holpfernis och
Judiths Commædia" har enligt Aschanei anteckning varit
"Ageradt Ubsaliæ."
Detta stycke bildar en öfvergång emellan de stränga
bibeldramerna från 1500-talet och de verldsliga dramerna
från följande århundradet. Liksom de äldre dramerna
tager det nemligen en utförlig biblisk berättelse till ämne,
följer troget den der angifna handlingens gång, utan att
förbigå någon omständighet, som har en, om än aldrig så
liten betydelse, samt innehåller många scener, i hvilka
dialogen blott är en omskrifning af bibelordet. Men
dessemellan utmålas enskilta delar af berättelsen på
fullkomligt fri hand med rent verldslig hållning. I båda de två
sist omhandlade styckena anlita författarne likaledes sin
uppfinningsgåfva; men de hålla sig dock der noga inom
den engång anslagna religiösa grundtonen, hvilket än mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
