Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXSCENERNA I JUDAS REDIVIVUS OCH TISBE.
233
episkt uppfatta en handling. Det har dessutom sin
märk-lighet, att se hur det blifvit behandladt. Ty å ena sidan
skall i denna "hedniska Comoedia" dessa gudar af de
handlande betraktas såsom verkliga gudar, åt hvilka de offra i
deras tempel; men å andra sidan delar författaren sjelf
tidens allegoriska uppfattning af dem, och de framställas
derföre af honom såsom endast personifierade begrepp.
Detta föranleder en bizarr förbistring, men en, som var
fullkomligt tidsenlig; ty hvarken förmådde författaren höja
sig till den grad af objektivitet, att han skulle kunnat
framställa en tilldragelse från en annan tid med annan
religionsåsigt, utan att deri inmänga sin egen tids
religiösa uppfattningssätt, och icke heller hade hans publik
begripit honom, om ban så hade gjort. Det kommer
derföre icke i fråga att begära någon konseqvens i teckningen
af dessa mytologiskt-allegoriska väsenden. Fastän
Pyramus och Tisbe betagits af en häftig kärlek och sålunda
kommit i Veneris tjenst, bibehålla dock Vesta och Diana
för dem lika mycket intresse, ja, Vesta drager icke i
betänkande att uppoffra "den yppersta mö i sitt tempel" åt
den okyske Herkules för att derigenom rädda eu f. d.
tempel tjenarinna, som vill gifta sig. Det väcker af samma
skäl ingen förundran, att höra Charon, hvilken under
medeltiden fått auställiiiiig som färjkarl i det kristna
helvetet, tala om, att han förer till helvetet afgudadyrkare och
dem, "som försmå Guds ord." Ja. författaren har ej tänkt
på, att det kunde skada hjelten och hjeltiunan i åhörarnes
mening, att Charon infinner sig för att afhämta dem till
det rum, dit de visserligen efter antik uppfattning hörde
efter döden, men hvilket här blott framställes som det
eviga straffets och de eviga plågornas hemvist. Så har
det heller icke synts underligt, att midt ibland detta
"hedniska" sällskap de kristnas djefvul uppträder i Jaribs
person. Utryckligen nämnes ban väl icke som djefvul, men
lians egna ord vid hans första uppträdande och hans bela
verksamhet framställa honom som representant af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
