Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
JUDAS RED1VIVUS.
närvaro gifva Dromo såclana foreskrifter. — Sc. 2. Dromo håller en
monolog. Han skall ut och bjuda herrar och prester till barnsöl.
Ilan tycker Judas ej vara värd så mycken ära, ty ban topprider
tjenstfolket och är "motvillig" mot sin far, hvilket dock denne
tycker om; det blefve väl annorlunda om frun finge råda. Judas
kommer i sina nya kläder, och Dromo går åt sidan för att se, hvad ban
ämnar företaga sig. — Sc. 3. Stolt öfver sina nya kläder, säger sig
Judas vara en friherre och välboren man; men far se en djeknegosse,
hvilken han förföljer. Sardelius med sin hustru komma ut, och på
tillfrågan förklarar den förre, att han vill gå ned till stranden.
Hustrun går åter in, sedan bon uttalat sin farhoga, att Judas är ute på
något skalkstreek. Fadren tycker modren vilja förmycket vaka öfver
sonen, hon har hållit honom för hårdt, barn kunna gerna i
ungdomen vara sjelfsvåldiga. Sedan ban aflägsnat sig, kommer Judas,
förföljande djeknegossen, och tar från honom hans bok; då denne
klagar att, om ban kommer i skolan utan bok, varder visst hans skjorta
rödstänkt, samt bjuder en metkrok i utbyte, så tager Judas äfven
metkroken och piskar ut pojken. Denne beklagar sig för Sardelius,
men Sard. tycker sådana puts vara goda märken på frimodighet och
styrka, och när sedan Judas sjelf berättar honom sitt puts och säger
sig skola bortbyta bok och krok mot spelkort for att spela
penningar af djeknarna, så lofordar honom fadren och tar honom med sig
till skeppen. Då båda aflägsnat sig, kommer Dromo fram från sitt
gömställe och uttalar ironiskt sens moral af denna scen:
"Ja så skall man sina barn lära,
Så far man af them fàgnadli och ähra."
Sc. 4. Sostrata beklagar sig öfver Jude olydnad och fadrens
behandling af honom; bon berättar, att hon nu är hafvande, och om
hon föder en son, vill hon för sin inan upptäcka, att Judas icke är
deras rätte son. Sardelius och Judas komma från skeppen; den förre
har fått sammet af skepparen, hvilket ban lofvar Judas till kläder,
och Judas visar honom då snören, dem han stulit från en båtsman.
En piga hade nemligen kommit till skeppet för att köpa lärft, och
då båtsmannen läst upp sin kista och pigan stått och gjort sitt val
bland lärftstyckena, hade snörena fallit på däcket; Judas hade
oförmärkt tagit dem, och då båtsmannen saknat sina snören, hade ban
kallat pigan för tjuf; bon förklarade båtsmannen vara en skälm, och
det hela hade slutats med att båtsmannen kört pigan med
tjäre-tampen från skeppet, under det att Judas stått skrattande på
stranden och sett på. Sardelius kallar Judas "clu lilla skalk" och ber
honom ej omtala det för modren samt gömmer snörena för honom.
Derefter berättar Judas för modren, att fadren fatt sammet och ban
sjelf snören vid skeppen, och då modren uttalar sin misstanka, att
Judas ej fått dem på ärligt sätt, tillrättavisas hon af sin man. So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
