Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXSCENERNA I JUDAS REDIVIVUS OCH TISBE. 263
säger prologen ocli den moraliska epilogen samt gifver
under styckets lopp mången varning till åskådaren3S).
Så hålla komiken och moralen hvarandra jemvigten i hans
person, liksom de göra det i hela dramat36). Glorela är
en mera konseqvent tecknad häxa än Holfredh; hon
stores icke af någon känslosvaghet och står icke som den
sednare i kärleksförhållande till någon man; lion är engång
för alla invigd i det ondas tjenst, och, oaktadt alla
missräkningar och allt hån från hudsförvandtens sida, minskas
icke ett ögonblick hennes tjensteuit. Hon älskar det onda
med passion, ocli lion icke blott utförer allt, hvad Karich
iiigifver henne, hon kan äfven på egen liand stifta ondt,
och det med en färdighet, som gör Karich häpen. Då
Holfredh blifvit bedragen på sin lön af Jarib, förklarar
hon, att lion icke mera vill gå hans ärenden, och derefter
hör man ej vidare omtalas deras förhållande till
hvarandra, liksom man om Holfredlis vidare öden ingenting
annat får veta, än att lion har en kärleksintrig med grannen
Dan. Något kontraktsbrott kan icke på alvar falla Glorela
in. hon är trogen intill ändan, och rörande hennes slut
upplyser Karich, att lion skall fara till helvete för att stekas
i svafvel och tjära.
Hela denna del af skådespelet är af Rondeletius med
synnerlig förkärlek utförd. Den bidrager genom det ljus,
den kastar öfver tidens vidskepelse, att skänka detta stycke
ett kulturhistoriskt intresse, hvilket ytterligare ökas genom
de många naturtroget tecknade drag ur lifvet, hvilka på
flera ställen förekomma. Sådana äro båda bondscenerna,
3S) Ofta lades dylika yttranden i dje]fvulens mun. Uti en
skol-komedi af Barth. Ringwald, "Speculum Mundi" (151)0), sjunger
djefvulen Pessimus vid en död adelsmans lik:
"Er war ein rcchter seblimmer Fuchs,
Qui contra Deum vixit,
Sepultus sine lux et crux
Et subito morixit," (Alt, Th. u. K. s. 482.)
— ") Beträffande namnen Jarib och Karich hafva vi ej funnit dem
i förteckningen på de många djefvulsnamn, dem medeltiden
uppfunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
