Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 JUDAS REDIVIVUS, JEMFÖRD MED OEDIPUS.
lades ej blott den antika, utan i lika liög grad
medeltids-bildningen. Hela det offentliga lifvet, staten, kyrkan,
samhället, var under medeltiden krystalliseradt i bestämda
former, och dessa framträdde icke såsom tidens
förgängliga verk, hvilka ur historiens arbete framgått och genom
detta åter engång skulle upplösas, utan de hade anspråk
på att vara eviga verk af en sedlig nödvändighet.
Menniskan kände och erkände sig ofri gentöfver dessa magter,
och denna ofrihet var under medeltiden sedlighetens högsta
form37). Ur denna lifsåskådning framgick munkväsendet;
klosterlöftet innebär ett fullkomligt uppgifvande af den
enskilta viljans frihet. Deraf förklaras ock den passiva
natur, som utmärkte det andliga skådespelets alla hjeltar;
de voro endast marionetter i högre magters hand, och
Gud eller djefvulen ingrepo direkte i handlingen.
Både Oedipus ocli Judas handla under inflytande af
ett förutbestämdt öde. Men i det antika dramat ligger ödet
som ett mörkt moln öfver handlingen och låter allt synas
i den dystra färg, det sätter på föremålen. I "Judas
Redivivus" tager det gestalt, träder midt in ibland de handlande
personerna ocli lägger i dagen hela det maskineri,
hvarigenom dessa trängas fram till det åsyftade målet,
Oedipus handlar som en heros ocli visar den tragiska hjeltens
storhet, som väl dukar under för ödets slag, men genom
olyckan renas och förklaras; och den antika skalden vet
att på samma gång framställa den tragiska handlingen
som en förutbestämd samt sålunda oundviklig, och likväl
låta den fullt motiveras af hjeltens temperatur och
natur-bestämning. Härigenom frambringas den tvetydiga
dager af skuld och oskuld, uti hvilken handlingen skimrar,
och hvilken hos åskådaren uppväcker ett lefvande intresse
för hjeltens öde. Och så kan det lyckas den antika skalden att
frambringa en tragedi af högt konstvärde, då deremot
"Judas Redivivus" liksom hela medeltidsdramat knappast kan
3’) Jfr Ebert, s. o. s. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
